Skridskoexperten: ”Barn måste få ha kul – men man måste vara säker”

Senast uppdaterad februari 10, 2026 av Milo-Lee Medin
Publicerad: februari 10, 2026

Nästa vecka har ungdomarna i Ljungskile sportlov, och därför diskuteras sportlovsaktiviteter runt om i hela kommunen. Många är sugna på att åka skridskor på naturis, men frågan är hur man vet om det är säkert. Kerstin Östedt från Friluftsfrämjande Uddevalla är en van skridskoåkare och har god koll på säkerhetsåtgärder.

Vi närmar oss Ljungskileungdomarnas sportlov, och med det kommer i vanlig ordning frågor om vad man kan hitta på. En populär aktivitet är skridskoåkning, många familjer vill passa på att åka på naturis medan det fortfarande är kallt ute.

Men is kan vara lömsk, särskilt ute i naturen. Hur vet man egentligen när det är säkert att ge sig ut? Kerstin Östedt är grenledare för långfärdsskridskor i Friluftsfrämjandets lokalavdelning i Uddevalla och delar med sig av sina råd till dem som ska ut på naturisen.

Först och främst gäller det att tänka på vilken typ av is det handlar om. Östedt berättar att ingen naturis någonsin är 100 procent säker, men att vissa är säkrare än andra. Hon avråder från att åka skridskor på havet, eftersom dolda strömmar tär på isens tjocklek. Dessutom kan saltvattensis vara särskilt förrädisk, då den salta ytan ofta är mjuk. Därför bör den avsaltas innan man ger sig ut på den.

Den populäraste naturisen i Ljungskile är Skarsjön. Här berättar Östedt att det oftast är relativt säkert, men att man aldrig kan vara helt säker på att isen håller.

– Det finns ju bäckar som rinner ner i sjön, och de kan orsaka samma problem som havets strömmar, menar hon.

Hon berättar vidare att isen på Skarsjön är ganska tjock just nu, men att den täcks av ett lager snö som måste skottas bort innan man kan ge sig ut och åka. För yngre rekommenderar hon att man har en vuxen med sig som kan hålla extra uppsikt.

För att en is ska vara säker att åka på behöver den vara minst tio centimeter tjock, enligt Östedt. Det kan man kontrollera på olika sätt, men det vanligaste är att borra ett hål genom isen och mäta tjockleken. Om man ändå ger sig ut på naturis rekommenderar hon också att man har med sig isdubbar för säkerhets skull, särskilt om det inte finns en skottad bana.

För att delta i Friluftsfrämjandets långfärdsskridskoaktiviteter krävs dessutom att deltagarna har gått en säkerhetskurs. Den innefattar allt från utrustningens betydelse till vad man ska göra om någon går igenom isen.

Trots den möjliga faran älskar Östedt aktiviteten och uppmuntrar fler att testa skridskoåkning på naturis, om man har möjlighet.

– Det är härligt, så jag vill inte avråda från det. Men man måste vara säker. Barn måste få ha kul på sitt lov!