Musiken är som balsam för själen

Senast uppdaterad augusti 24, 2024 av Stefan Johansson
Publicerad: november 20, 2023

“Musiken blir allt mer och mer viktig för mig”

Grundtvigsalen fylls snabbt med människor under söndagskvällen. Ett sorlande vimmel med tjocka ytterkläder tränger sig in och sätter sig på de blåa stolarna inne i Ljungskile folkhögskolas stora samlingslokal.

Redan en kvart innan var nästan varje stol i salen fylld, närmare 170 förväntansfulla besökare. Snart kommer lokalen byta från sorl till sång och musik, med nostalgitripp i fokus. 

Något som har positiva effekter på vår hälsa.

– Är det Örnborn, frågar Per-Erik Gustavsson som står utanför Grundtvigsalen på Ljungskile folkhögskola under fredagen, två dagar före konserten.

Iklädd en svart överrock står han med en väska över axeln och ett par svarta glasögon på nästippen. 

Vi, som haft en något obekväm ögonkontakt i några sekunder innan han pratade, skakar hand. Båda lite lättade över att vi stött på rätt person. Inne i Grundtvigsalen, skolans version av aula och stora samlingssal, lät det från olika instrument som övade för fullt. Den egentliga platsen för vårt möte. 

Tillsammans styr vi istället stegen mot skolans bibliotek och sätter oss vid ett runt bord. På grund av lampans låga höjd och Per-Erik Gustavssons längd sitter vi på stolarna intill varandra, för att kunna titta varandra i ögonen. Ur sin väska plockar han upp två papper och en liten bok, med historien om kören i Ljungskile. Som pensionären Per-Erik nu leder:

– Jag har varit ledare det senaste året, men kören har många år på nacken.

Kören, som har namnet Fräknarna, har funnits sedan 1984. Den började på folkhögskolan och drevs av lärare ända fram till början av 2000-talet. Sedan började körledare utanför skolan att bjudas in. Fräknarna har varit aktiva i många år, men sedan 2019 har den varit vilande. 

Fram tills nu. 

– Redan i våras fick vi frågan från skolan om vi kunde göra ett jubileumsprojekt i samband med skolans 100-års jubileum. Men det kändes alldeles för tidigt, vi hade inget material än. Så vi sa att det kunde ske till hösten istället. Så nu är det dags. Jag har fått den stora äran att leda de gemensamma låtarna som vi gör, säger Per-Erik. 

Fräknarna består av 26 personer i olika åldrar, men flera av dem har varit delaktiga sedan kören startade för snart 40 år sedan. Konserten kommer att göras tillsammans med Rulles storband som också härstammar från Ljungskile. 

– Det är många som varit med länge, men glädjen finns fortfarande där. Vi som är med tycker att det är kul. Vi träffas varje måndag och övar i två och en halv timme, med nio minuters paus. 

Varför just nio?

– Jag brukar säga att vi inte har tid för mer, säger Per-Erik med ett skratt.

Musiken är viktig för hälsan

Enligt forskningen kan musiken påverka stressnivåerna hos människor. Det sänker bland annat halten av kortisol, ett stresshormon i kroppen, vilket kan göra oss lugnare samtidigt som det har en positiv påverkan på blodtrycket. 

– Musiken är jätteviktig för mig. Till och med forskning visar på hur viktigt det är, säger Per-Erik. 

Fräknarna har tidigare sjungit på olika ålderdomshem. Något som har fått stor uppskattning, Per-Erik fortsätter:

– Det märks att många tycker att det är jätteroligt. De äldre har ju också haft ett liv bakom sig och musiken har stor betydelse.

Lena Rönnqvist sjöng med Fräknarna första gången 1988. Under ett antal år hade hon ett uppehåll och har sedan tagit sig tillbaka till kören.

– Musiken betyder mycket, och det blir mer och mer viktigt att sjunga och spela teater för mig.

Låtarna ”Boogie blues” och ”A tisket a tasket” sjöng Lena solo:

– När jag fick frågan kände jag att det var något jag behövde utmana mig själv med att göra. Det var nervöst innan, men tack vare teatern har jag lärt mig att inte bry mig så mycket. Börjar man tänka för mycket kommer det inte gå bra. 

Sentimental journey – en konsert menad att väcka minnena till liv

Fem minuter innan klockan slår sex på söndagskvällen drar en film igång på bioduken i den stora salen. I bakgrunden hör man fnitter från diverse personer. Filmen visar alla möjliga minnen från Fräknarna och Rulles storband som inom några minuter ska upp på scenen. Några nynnar med och andra skrattar när de ser sig själva på bild. 

När musiken drar igång är det många som klappade i takt och flera drog på mungiporna. Körledaren Per-Erik Gustavsson hade innan konserten sagt att det var lite nervöst, men att under senaste repetitionen hade de varit på hugget. 

Ingen nervositet syntes när kören marscherade in med paraplyer i högsta hugg, sjungandes den klassiska låten Singin´ in the rain av Gene Kelly.

En blandad kompott av låtar fyller samlingslokalen. Gemenskap, glädje och nostalgi från golv till tak. 

– Ni får gärna bli sentimentala, säger Stefan Edman som är med i kören och som  utsetts till konferencier för kvällen. 

Låtvalet hade Per-Erik tillsammans med några andra bestämt. Bland annat en låt vid namn “Ljungskile” är med på programmet. En låt, som titeln avslöjar, handlar om Ljungskile. En låt som Per-Erik och flera andra tycker passar bra då Ljungskile folkhögskola fyller hundra år.

– Visst är den fin vår egen nationalsång, säger konferenciern med glimten i ögat och lockar ur flera skratt från publiken.

Musiken tystnar och sorlet återvänder

Efter ett extranummer och flera bugningar från kören och storbandet byttes sång och musik ut mot sorl igen. De närmare 40 personerna kliver ner från sina platser på scenen och går för att möta familj och bekanta ute bland de kornblå stolarna. Stora leenden och raka ryggar, nöjda med sin prestation. Höstmörkret stängs ute av de varma upplysta lamporna i Grundtvigsalen och glädjen efter en lyckad konsert. När man går hem genom regnet nynnar man låten “Singin´ in the rain” av Gene Kelly, som hade öppnat framträdandet.

– Det känns väldigt bra nu efter, säger Per-Erik Gustavsson som tillsammans med Rulles storband och Fräknarna rodde konserten Sentimental journey i hamn vid kusten i Ljungskile.

Faktaruta

Musikens påverkan på vår psykiska och fysiska hälsa

• Den omfattande forskningen som har gjorts visar att det är flera demenssjuka som kan känna igen musik, Det är många med långt gångna minnessjukdomar som ändå kan lära sig texter till nya låtar. Det har även använts för att främja lärande, kommunikation och mobilisering. Dock är inte musik bra för alla. Många demenssjuka, enligt stiftelsen Demenscentrum, har också svårt att känna igen och sortera intryck. Därför kan starka och plötsliga ljud öka oron och förvirringen. 

• Minska stresshormonet kortisol i kroppen. Det gör att vi känner oss mindre stressade och lugnare till vardags. Det kan även göra att blodtrycket sjunker, framför allt när man lyssnar på lugnare musik. 

• Det är både vänster och höger hjärnhalva som engageras när vi lyssnar på musik, det “tillhör” inte någon speciell halva eller har något eget “centrum” Även nerverna mellan, synapserna, stärks av att lyssna på musik. Dopamin och serotonin kan därför öka. Serotonin används i kroppen för att reglera bland annat beteende, humör och minne.

• Musiken skapar ofta gemenskap mellan olika människor och skapar därmed tillhörighet. Det kan även motverka segregation. 

Källa: Demenscentrum, Karolinska sjukhuset, National Library of Medicine.

Text och bild: Lia Örnborn
lia.ornborn@edu.ljungskile.org