Långvarig skolfrånvaro – en negativ trend?

Senast uppdaterad november 17, 2024 av Isabella Hansson
Publicerad: november 17, 2024

Långt ifrån alla barn i Sverige kan ta del av en skolgång utan diskriminering. Det visar statistik från Rätten till Utbildning. Elever med stor frånvaro riskerar att både gå miste om sin undervisning och att hamna i utanförskap. Susanne är mamma till Albin som har varit hemma från skolan i 2,5 år.
– Han höll verkligen masken tills han kraschade, säger hon.

Ett av Agenda 2030-målen är att alla ska ha tillgång till god utbildning utan diskriminering. Detta ska ske på alla nivåer, oavsett ursprung, kön, om man har en funktionsnedsättning eller lever under utsatta förhållanden.

Förra året tog föräldranätverket Rätten till Utbildning fram en rapport med svenska elevers frånvarostatistik. I rapporten, som bygger på en sammanställning av frånvarorapporter från 350 000 elever, visade det sig att runt 17 000 av dem missar mer än hälften av sin lektionstid. För bara fyra år sedan låg siffran på 8 415. Många av eleverna är så kallade “hemmasittare”, ett begrepp som syftar på en elev som under längre tid uteblivit från skolan och känner en stark oro för att komma tillbaka. Många av dessa är barn med NPF-diagnos, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som adhd och autism.

Martin Karlberg är universitetslektor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningssociologi på Uppsala universitet. Han menar att det inte går att säga helt säkert om det skett en ökning av problematisk frånvaro, eftersom det inte finns tillförlitlig forskning inom ämnet. Däremot upplever ofta personal inom skolan att det har skett en ökning. Trots den osäkra statistiken så är problematisk skolfrånvaro ett stort bekymmer för svenska skolor.

Oförutsägbarhet skapar stress

Martin Karlberg menar att en orsak bakom frånvaron är att eleverna på olika sätt har det jobbigt i skolan, och att det finns två huvudorsaker som ligger bakom.

– Den första är att eleven har NPF och inte får sina behov tillfredsställda. De upplever själva att skolan inte kan anpassas utifrån deras förutsättningar. Det kan vara att lärarna inte förmår att skapa den trygghet och struktur som barnen behöver. Bristande rutiner och oförutsägbarhet i skolan skapar stress för eleverna, säger han. 

Den andra anledningen är de elever som blir hemma på grund av ångest och social fobi, en större grupp än de med NPF. En del är deprimerade och känner rädsla inför att komma till skolan.

Albin blev hemmasittare

En vattenkokare sätts på i en lägenhet bara ett gångavstånd från södra hamnen i Lysekil. Det är en kall novemberkväll. Utanför fönstret är det becksvart, men inne i lägenheten är det varmt och ljust. Köksbordet pryds av en blommig duk, och vid det sitter Susanne med händerna runt sin tekopp. Hon är mamma till tonåringen
Albin, som är hemmasittare sedan två och ett halvt år tillbaka. Problemen i skolan började märkas när Albin gick i lågstadiet och hade svårt att sitta still i klassrummet.

– Jag tänkte att det här går över. Sedan i fjärde och femte klass var han hur ordentlig som helst. Han var en av de bästa eleverna i klassen. Då fattade man ju verkligen inte att det var något problem. Men jag har förstått efteråt att pressen tog väldigt hårt på honom, säger hon.

När det började gå sämre för Albin i skolan trodde de först att det enbart handlade om lättare ångest. För Susanne är det svårt att säga exakt vad som gjorde att Albin slutade gå till skolan, men hon märkte av en prestationsångest som hon tror ökade när han blev äldre och skolan började ställa högre krav. En kombination av svårare uppgifter som krävde större fokus och minnesförmåga och en retsam stämning i klassen gjorde att det blev övermäktigt.

– Han höll verkligen masken tills han kraschade. Och sen blev det så svårt att få tillbaka honom till skolan. Så nu kan de erbjuda honom vad som helst känns det som, men bara att gå till en skolbyggnad är svårt, säger Susanne.

Susanne tycker att skolan har varit tillmötesgående. Men de hann inte sätta in så mycket stöd innan Albin slutade gå dit. Ett tidigt stöd var att en lärare kom hem till dem och hjälpte Albin med skoluppgifterna. Men när läraren sa att resten av klassen var längre fram i boken så fick Albin mycket ångest.

Hon har upplevt andra föräldrar som oförstående när hon berättat att hon inte får sitt barn att gå till skolan. Vissa menar att det som förälder bara är att tvinga dit sitt barn.

– Ett barn som står och gråter i hallen och har världens ångest, den kan man ju inte bara putta iväg till skolan, säger hon.

Martin Karlberg menar att det är svårt att få sitt barn att gå till skolan när det mår så dåligt och har skolrelaterad ångest.

– Om desperationen är stor så är det näst intill omöjligt att få iväg barnet till skolan. Som förälder klarar man inte av det, varken rent fysiskt eller emotionellt. Man vill inte utsätta sitt barn för något som gör dem så förtvivlade, säger han. 

Förra hösten fick Albin påbörja en utredning på Bup, Barn- och ungdomspsykiatrin. I december fick han diagnoserna autism nivå 1 – det som tidigare kallades för aspergers – och adhd. Både Susanne och Albin hade i början svårt att ta in att det rörde sig om en autismdiagnos. Nu har de vant sig och diagnoserna känns inte längre så konstiga.

– Autismen är ju en del av honom och hur han uppfattar världen, och han är helt underbar. Om han inte hade haft autism skulle han ju inte vara den han är. Men det är sorgligt att det kommer göra hans liv krångligare än vad det annars hade varit, säger hon.

Mår bättre idag

Idag har Albin kontakt med en elevassistent från skolan och gör uppgifter hemifrån genom att chatta via länk. Det har gjort att han fått kontakt med sina kompisar från klassen igen.

– I början vågade han knappt åka bil någonstans för han var rädd att någon i klassen skulle se honom. Han kunde inte gå utanför dörren, men nu kan han gå ut själv och följer med till affären. Så han har gjort jättestora framsteg. Han klarar av att göra lite matte och engelska någon gång i veckan, säger Susanne.

Hon tycker det är olyckligt att så många elever blir sittande hemma och missar sin skolgång. Samtidigt förstår hon att det är svårt och väldigt resurskrävande för skolan. 

– Det är ju för jävligt. Jag hade önskat att det skulle finnas någon på skolan som hade hand om ett antal elever som är hemma, som kunde försöka hitta lösningar. Det kan ju bli en väldigt stor kostnad för samhället om det går åt skogen för de här ungdomarna, säger hon.

Frånvaro påverkar hälsan

De risker som finns med att skippa skolan är tydliga, menar Martin Karlberg. De kortsiktiga riskerna är att eleverna misslyckas i skolan, och på lång sikt kan det leda till att de hamnar i ett utanförskap. Det kan försämra möjligheterna till att hitta ett yrke, ge svårigheter med att behålla kamratskap, öka risken för psykisk ohälsa och ge sämre självkänsla. Samtidigt menar Martin Karlberg att det finns undantag.

– Även om statistiken ser ut på det sättet så finns det elever som får ett fantastiskt liv trots sin frånvaro, säger han.

I vissa fall kan frånvaron till och med fungera som ett skydd när eleven känner att de gång på gång misslyckas i skolan.

– En del elever skadas av att vara i skolan när de inte får de anpassningar de behöver. Om de då är hemma så kan de slippa den ständiga påminnelsen om hur ”dåliga de är”, säger Martin Karlberg.

“Det blir ofta ett mönster”

Under läsåret 23/24 hade 159 elever på Uddevalla kommuns 21 grundskolor, från förskolan upp till nionde klass, en frånvaro högre än 50 procent. Anna Jonsson är tillförordnad förvaltningschef för Barn och utbildning i Uddevalla kommun, som bland annat arbetar med att erbjuda utbildning i förskola, grundskola och gymnasieskola. Hon menar att problematisk skolfrånvaro är ett prioriterat område. 

– Vi vet att det är lättare att nå goda resultat med hög närvaro. Det blir ofta ett mönster med frånvaro och därför arbetar vi förebyggande med att främja närvaro, redan i förskolan, säger Anna Jonsson.

Hur arbetar kommunen för att alla elever ska kunna tillgodogöra sig undervisningen?

– Skolmiljön är viktig så att elever känner sig välkomna. Det ska alltid finnas minst en vuxen man litar på i skolan, en elevhälsa som fungerar och som eleverna känner förtroende för så att de vill komma till skolan. Det är också viktigt med bra socialt klimat i grupperna, säger hon.

Nej till distansundervisning

Anna Jonsson menar att det kan vara många olika orsaker som ligger bakom en hög skolfrånvaro. I inledande fas ska en individuell utredning göras för att hitta specifika lösningar utifrån den enskilda eleven.

– Vi ger inte upp det jobbet utan följer hela tiden upp de åtgärder som görs tills vi ser att frånvaron minskar, säger hon.

Både i Göteborg och i Uppsala testar man nu något nytt: att erbjuda distansundervisning för elever i grundskolan med problematisk skolfrånvaro. Det är nya satsningar som påbörjades denna höst, bland annat på skolan Elyseum i Göteborg. 

Men en liknande satsning är inte aktuell i Uddevalla.

– Uddevalla kommun har inte gjort en ansökan om distansstudier. Det viktigaste är att vi jobbar förebyggande så att frånvaro aldrig uppstår, säger Anna Jonsson.

Susanne och Albin heter egentligen något annat.

Isabella Hansson
isabella.hansson@edu.ljungskile.org