Kör fyllda ambulanser till Ukraina: “Jag är inte rädd”
Facebookgruppen “Ukrainas vänner i Uddevalla” samlar in donerade kläder och kör till krigsdrabbade Ukraina. Sedan i maj har de fyllt sex ambulanser med förnödenheter och kört till barnhem, sjukhus och soldater.
– Barnen lyser upp i ansiktet när jag kommer, säger volontären Kicki Svärdh.
Lådor står staplade på varandra i den stora lagerlokalen en bit från Uddevallas centrum. De är markerade utifrån innehåll. Namn och adress står skrivet på lappar fästa på lådorna. Uddevallabon Anneli Lillmaa, som står bakom facebookgruppen “Ukrainas vänner i Uddevalla”, har nyligen fått tag på en lagerlokal där de kan förvara alla de lådor som ska lastas i ambulanser för att köras till Ukraina. Tidigare förvarades de i Anneli Lillmaas egen lägenhet.
– Jag hade insamlingen hemma, sen började mina barn säga att de ville se på tv:n och sitta i soffan. Jag sa att de finns gömda där någonstans under alla saker, säger Anneli Lillmaa.
I två år har “Ukrainas vänner i Uddevalla” arbetat för att hjälpa krigsdrabbade i Ukraina genom insamling av kläder och förnödenheter. Anneli Lillmaa är huvudet bakom initiativet och började hjälpa till redan några dagar efter det att kriget brutit ut. Sedan dess har de skickat paket med postnord, fyllt bussar och sammanlagt sex stycken ambulanser som de själva kört till Ukraina för att lämna varma kläder, mat och mediciner. Kicki Svärdh är chauffören som kört turen flera gånger, helt själv i en fullpackad bil.
Förut kunde lådorna skickas på posten, men sedan i maj i år går det inte längre. Sedan dess har de fått köra alla lådor själva. Innan den sjunde ambulansen kan packas måste den registreras och tullpapper fyllas i. Nu tar de en paus med insamlandet för att tömma lagret innan de kan ta emot nya saker. Kicki Svärdh kom hem från Ukraina för en och en halv vecka sedan, men så fort allt är klart så ska hon köra iväg igen.
– Min ryggsäck står packad i köket, säger hon.
Efter pausen kommer de som vill kunna hjälpa till och lämna saker till Anneli Lillmaa.
– Det är öppet hus hemma hos mig. Folk lämnar saker och jag packar en gång i veckan. Vi sorterar vad som ska till sjukhus, barnhem och vad som ska gå till soldater, säger hon.
Kunde inte bara se på
När kriget bröt ut och bomberna föll såg Anneli Lillmaa det som hände på tv
– Det fanns inget stopp. Då kände jag att jag kan ju inte bara sitta här när det pågår ett krig. Så jag började sy flaggor och hade demonstrationer mot kriget.
Hon började tänka på hur hon kunde vara till hjälp, och började samarbeta med det globala nätverket Rotary. Därigenom har de fått kontakt med ukrainare i behov. Hon växte upp i Estland under rysk ockupation och nu är hon trött på Rysslands krigande.
– Jag har fått nog av rysk ockupation. Låt oss leva, säger hon.
Att Kicki Svärdh har valt att engagera sig i krigets Ukraina är självklart för henne.
– Vi är lite såna av naturen. Har man så ska man dela med sig, säger hon.
Hon har nu blivit en rutinerad chaufför och kör själv till Ukraina med lådorna. Och att ta sig till Ukraina är ingen lätt procedur. Sammanlagt rör det sig om 400 mil att ta sig fram och tillbaka. Ibland har Kicki fått sova i bilen, när hon behövt vänta i ett dygn vid gränsen. Vissa gånger har hon haft livvakter och tolk, men för det mesta gör hon sig förstådd trots att hon inte förstår eller pratar ukrainska.
När Kicki Svärdh kör in i Ukraina ser hon ett krigshärjat land, med sönderbombade och beskjutna hus. Ute på landsbygden beskriver hon det som att man hamnar hundra år bakåt i tiden.
Fortsatt stort behov
Trots att kriget nu har pågått i två år ser både Anneli Lillmaa och Kicki Svärdh att intresset för att donera saker fortfarande är stort. De märker att hjälpen fortfarande behövs. När Kicki Svärdh varit där frågar barnen när hon kommer nästa gång.
– Barnen lyser upp i ansiktet när jag kommer. De kallar mig mormor, säger Kicki Svärdh och torkar bort tårar ur ögonen, märkbart rörd
Det är trots allt en risk att befinna sig i Ukraina. Kicki Svärdh beskriver hur bomberna fallit medan hon varit där och hur hon har sett raketer på himlen
– Jag frågade en gång vad det var för stjärna som lyste på himlen, men då sa de att det var en raket
Anneli Lillmaa menar att det är ett mirakel att de har fått hem Kicki efter varje resa. Ändå är Kicki Svärdh orädd när hon kör ensam genom Ukraina.
– Folk frågar om jag inte är rädd när jag åker själv, men jag är inte rädd. Jag har en uppgift jag ska göra och den gör jag. Det är allt jag tänker på, säger Kicki Svärdh.
Isabella Hansson
isabella.hansson@edu.ljungskile.org