Hotet mot Sveriges journalister har nått utländska nivåer

Senast uppdaterad oktober 11, 2024 av Celine Henriksson
Publicerad: september 27, 2024

Yttrandefriheten är på tillbakagång i Sverige. Hoten mot journalister har nått hittills oanade höjder och politikernas hantering för att stävja utvecklingen är direkt ansvarslös. Det säger Kerstin Almegård, ordförande i Svenska PEN, i ett samtal med Svenska Akademiens Ingrid Carlberg under Bokmässans första dag. 

Under de tio år som Kerstin Almegård suttit i Svenska PEN:s styrelse har den ideella yttrandefrihetsorganisationen behövt koncentrera sitt bevakningsområde. Från att i synnerhet bevaka situationen för journalister i utomeuropeiska länder har fokus förflyttats till Ungern, sen till Polen och vidare till Frankrike. Nu har problematiken mot hot och hat mot journalister nått hela vägen in i Sverige, berättar hon i sitt samtal med Ingrid Carlberg på Yttrandefrihetsscenen under Bokmässan.

Hoten som hämmar debatten

Samtalet mellan Kerstin Almegård, ordförande i Svenska PEN, och Ingrid Carlberg, ledamot i Svenska Akademien, tog avstamp i vad Carlberg beskrev som “årets kanske mest angelägna artikel” – det upprop i Dagens Nyheter där över 70 journalister, forskare och författare skrev under vittnesmål om trakasserier i den offentliga debatten. 

Reaktionerna på artikeln var blandade. 

– Vi har fått så polariserade reaktioner som samhället just nu är. Det ger uttryck för hur polariserat Sverige har blivit, säger Kerstin Almegård. 

Tacksamhet och igenkänning från andra journalister har varit dominerande, berättar Almegård, men det har också förekommit en hel del reaktioner av förminskande karaktär, där journalisterna kallats för överkänsliga primadonnor. 

Och det är just dessa försök att spela ner allvaret i frågan som hämmar det för yttrandefriheten livsviktiga demokratiska samtalet, menar Kerstin Almegård och Ingrid Carlberg. Näthat, mordhot och anmälningar till socialen har fått journalister att självcensurera sig, så till den milda grad att vissa avstått från att underteckna uppropet i DN, och det underminerar inte bara yrkesgruppens möjlighet att utföra sitt arbete. Det utmanar själva demokratins varande, var budskapet från scenen.

Politikernas handfallenhet 

I samtalet på Bokmässan riktar Kerstin Almegård skarp kritik mot hur politikerna agerar, och inte agerar. Det handlar dels om att man inte tydligare markerar mot Sverigedemokraternas organiserade hot och hat-kampanjer, och dels om tonen i de politiska samtalen som blir allt hårdare och innehåller fler inslag av personangrepp. Politikerna har ett ansvar i att föregå med gott exempel, menar samtalsparterna. 

Men det handlar också om att förse de rättsvårdande instanserna med rätt verktyg för att stävja utvecklingen och hantera situationer som individuella journalister utsätts för.

– Det är många som vittnar om att man inte vet vart man ska vända sig när man blivit utsatt. Polisanmälan leder till att man blir utskrattad och att man får höra att hot är något man får leva med som journalist. Nej! Det är ett brott. Och då är problemet att just den här sortens brott inte har en specifik brottskod, så det går inte att föra statistik på den, säger Kerstin Almegård och fortsätter med eftertryck:

– Vi som jobbar med de här frågorna har sett att det har ökat. Jag VET att det har ökat, att det är mycket värre än det var för 10 år sedan. Men jag har inga siffror jag kan belägga det med.

Hatet som har ett självändamål

Ingrid Carlberg och Kerstin Almegård avrundade sitt samtal på Yttrandefrihetsscenen med att återigen belysa de transnationella aspekterna, som den bekräftade utländska påverkan bakom koranbränningarna och att stormakter som Kina och Iran använder desinformation, påverkanskampanjer och förtryck av sina egna journalister som en del av sitt maktutövande. 

Den här typen av hot mot yttrandefriheten i allmänhet, och journalister i synnerhet, ingår i en strategi som har till syfte att demolisera demokratin och normalisera hatet i det offentliga samtalet, påtalade Ingrid Carlberg och belyste att det inte handlar om åsikterna eller den enskilde läsarens misstycke mot innehåll i en viss artikel – utan att hatet har ett självändamål, på så sätt att det hämmar samtalet, underminerar yttrandefriheten och urholkar demokratin. 

Och ordföranden för Svenska PEN instämde med uttalandet. 

– Vi ska inte bara tro att det är någon som sitter hemma och är lite sur för att man har tyckt fel. Det är större än så, sa Kerstin Almegård. 

Céline Henriksson
celine.henriksson@edu.ljungskile.org