Ex-diplomat Ängeby oroar sig över konflikterna i öst

Senast uppdaterad september 11, 2020 av Fredrik Almryd
Publicerad: september 11, 2020

Världen och diplomatin blev Ragnar Ängebys arbetsplats. Moskva, Hanoi och London är bara några av platserna, men numera är det lugnet i Ljungskile som gäller. Ändå vill han hålla ett vakande öga mot händelse­utvecklingen i öst.

I ett nybyggt hus i Grötån utanför Ljungs­kile sitter lundapågen och före detta diplomaten Ragnar Ängeby med sin fru ­Elisabeth och dricker förmiddagskaffet. Han växte upp i ett kristet hem där pappan var präst, men hans stora engagemang för rättvisa och internationella frågor kom från två starka kvinnor i hans närhet – mamman och mormodern. Mormodern var politiskt engagerad för högern, nuvarande moderaterna, och stred för jämställdhet i början av 1900-talet.

– I en tidningsartikel påstods det att hon var socialdemokrat eftersom hon var så radikal i kvinnofrågor, säger Ragnar Ängeby.

Med mamman hade han diskuterat världsfrågor som bland annat Frankrikes och Storbritanniens bombning av Suezkanalen 1956. Han tog med sig kvinnornas stora patos för rättvisa när han några år senare började att studera ryska på Lunds universitet där han även tog en filosofie kandidatexamen.

Diplomat i Kalla krigets kärna
Kunskaperna i ryska gjorde att Ragnar Ängeby blev tillfrågad att hjälpa till när en sovjetisk handelsdelegation skulle besöka Sverige. Detta ledde till en tjänst på Sveriges exportråd och att han blev handelsattaché på ambassaden i Moskva mellan 1973 och 1975. 

– Hans släkt tyckte att han var galen som ville åka dit, säger Ragnars fru Elisabeth Ängeby Hesslefors, samtidigt som hon visar en bunt med svartvita bilder från Irkutsk.

Detta var under Kalla krigets dagar, men Ragnar Ängeby var aldrig rädd. Sverige som neutralt land hade en viktig roll att spela under denna period och exporten till Sovjetunionen stod för två procent.

– Ryssarna brukade ofta skämta om att vill man se ett riktigt kommunistiskt land ska man åka till Sverige. 

Med diplomatiska uppdrag runt om i världen som i London, Hanoi och Madrid fick han träffa många intressanta människor. 1996 fick han uppdraget som ambassadör i ­Rumänien och blev ackrediterad av landets första demokratiskt valda ­president, ­Ion ­Ilies­­cu, som efterträtt den ökände diktat­orn Nicolae Ceausescu.

2012 lämnade Ragnar Ängeby livet som diplomat, men har fortsatt engagera sig för viktiga frågor som pensionär. Intresset för Ryssland har han inte heller släppt. Tillsammans med några vänner som kallas för Rysslandsgruppen, så pratar, studerar och diskuterar de landet i öst. Ett land med stora spänningar och som de senaste åren återigen börjat kännas oroväckande i Ragnar Ängebys ögon. Spänningar som kan leda till militärt ingripande.

 – Ryssland lever kvar i tankarna från tsarväldet ­– den starka nationalstaten. Många vill därför återupprätta Rysslands storhet igen. 

Hur ska världen hantera en modern krutdurk?
Han beskriver ett land som historiskt sett alltid varit rädd för invasion. Först från svensk­a karoliner sedan Napoleons styrkor och senast Hitlers trupper. När en efter en av de gamla sovjetstaterna, som Ryssland ser som buffertzoner mot Nato och väst, faller så byggs det mer och mer upp ett behov av att markera och agera hos Vladimir Putin och hans maktelit, menar han. 

– Skulle demonstrationerna bli väldigt stora i Belarus och att man vill vända sig västerut kan läget då bli att Ryssland blir inbjudet av Aleksandr Lukasjenko att hjälpa till militärt.

Ragnar Ängeby drar likheten med de blodiga demonstrationerna i Ukrainas huvudstad Kiev i februari 2014 då presidenten Viktor Janukovytj avsattes. Efter detta startade ett politiskt uppror på Krimhalvön av den ryska befolkningen där. Detta uppror ska ha underblåsts och fått militär hjälp av Ryssland, något som Vladimir Putin avfärdat bestämt.

– Om Ryssland bestämmer sig för att hjälpa Belarus genom att sätta ryska trupper längs gränsen mot Belarus, Litauen och Polen, då kan man komma till ett läge där en galning tycker att han ska markera. Jag är inte säker på att Putin alltid är så förståndig när han vill markera eller det kanske han är. Jag tycker i alla fall han verkar farlig.

Ragnar Ängeby menar att om det skulle bli en väpnad konflikt så är det inte omöjligt att även Litauen och Polen kan komma att dras in.

Ragnar Ängeby kom tidigt i sin karriär att arbeta med diplomaten och politikern Jan Eliasson.

– Det var han som drog in mig i detta arbetet. Han hörde av sig i mitten av 70-talet och ville att jag skulle titta på avvecklingen av biståndet till Tunisien, säger Ragnar Ängeby.

Han arbetade även med personer som Pierre Schori, Hans Blix och Margaretha ­Winberg. 

Ett spännande uppdrag från Anna Lindh
Under 2003 fick Ragnar Ängeby ett uppdrag efter ett initiativ av den svenska ut­rikesministern Anna Lindh.
– Jag var då tjänsteman på idé- och analys­gruppen som sysslade med att utveckla policy­områden. Hon bad mig att ta fram en bok om svensk politik om att förebygga väpnade konflikter, berättar Ragnar Ängeby.

Strax därefter, den 11 september, mördades Anna Lindh. Projektet var nära att ändra inriktning mot konflikthantering istället för förebygga väpnade konflikter. Ragnar Ängeby stod på sig och Folke Bernadotte­akademin är numera en viktig svensk myndighet som arbetar med internationella fredsinsatser och utvecklingssamarbete.

Det är just dessa tankar om att förebygga konflikter som Ragnar Ängeby hoppas ska lösa konfliktfrågorna i Ryssland och Belarus. Att genom samtal och att skapa projekt tillsammans med andra än det ledande toppskiktet. 

Text och foto: Fredrik Almryd
fredrik.almryd@edu.ljungskile.org