Helena Lindholm om Israel–Palestina: ”Vi måste fortsätta tala om det”

Senast uppdaterad februari 12, 2026 av Milo-Lee Medin
Publicerad: februari 12, 2026

Israel-Palestina–konflikten stod i centrum på Ljungskiles Folkhögskola under måndagen, när Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning höll en föreläsning. Hon pratade om historiska rötter, desinformation och vikten av att ha en nyanserad bild. Lindholm har själv följt konflikten sedan slutet av 1980-talet, och vill bidra till en mer nyanserad diskussion om Israel-Palestina frågan.

Under två timmar gav hon en översikt av konfliktens bakgrund och utveckling fram till i dag. Inledningsvis betonade hon att Israel–Palestina är en djupt kontroversiell fråga som ofta splittrar människor, men att det just därför är nödvändigt att fortsätta tala om den.

Sedan den 7 oktober 2023 upplever Lindholm att andra globala frågor gradvis har tagit över medieutrymmet, medan Palestinafrågan har hamnat i skymundan. Samtidigt underströk hon att det är omöjligt att sammanfatta en mer än hundra år lång konflikt på två timmar. Ambitionen var i stället att ge en historisk bakgrund till varför situationen ser ut som den gör.

– Om man inte förstår vad som har hänt så kan man inte förstå vad som händer nu, säger Lindholm

Föreläsningen berörde centrala milstolpar, perioder av ockupation, misslyckade fredsförsök och internationella hjälporganisationer vars arbete, enligt Lindholm, ofta försvinner i mediebruset.

Hon tog upp Osloavtalet 1993, som syftade till en tvåstatslösning och fredliga relationer, men konstaterade att konflikten därefter fortsatt. Bland annat nämnde hon massakern i Hebron 1994, där palestinska muslimer dödades inne i en moské, Hamas självmordsattacker i Israel samt ett växande missnöje på båda sidor.

Enligt Lindholm har den israeliska ockupationen därefter blivit alltmer intensiv och begränsande för den palestinska befolkningen. Hon beskrev hur israeliska bosättningar etableras på palestinsk mark och hur samhällen drivs bort.

Föreläsningen landade till slut i Hamas attack den 7 oktober 2023, då omkring 1 200 israeler dödades och många fler skadades. Lindholm menar att attacken väckte historiska trauman kopplade till Förintelsen inom den judiska befolkningen i Israel, vilket hon ser som en viktig förklaring till att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu kort därefter förklarade krig.

Inom några timmar inleddes bombningar och en invasion av Gazaremsan. Under de följande åren, enligt siffror som Lindholm hänvisade till, dödades tiotusentals palestinier och hundratusentals skadades. En stor andel av offren uppges vara civila, många av dem barn. Samtidigt tvångsförflyttades omkring 1,9 miljoner människor och majoriteten av Gazas byggnader förstördes.

Internationella organisationer som Amnesty och FN-kommissionen har under perioden utrett och fastslagit att händelserna kan klassas som folkmord. Den internationella domstolen har enligt internationella konventioner en skyldighet att agera för att förhindra detta, men Lindholm menar att dessa mekanismer inte fungerar som de ska.

– FNs världsordning bygger på överenskommelser, principer och normer. Vid brott ska man ställas inför den internationella domstolen, men detta sker inte alltid. Västvärlden verkar inte implementera detta när det gäller palestinier, sade Lindholm under föreläsningen.

Hon riktade även kritik mot västvärldens agerande och menade att Israels handlingar tydligt bryter mot internationell rätt. Samtidigt lyfte hon frågan om hur konflikten skildras i medier och hur rapporteringen påverkar både politiska beslut och allmänhetens förståelse.

Språk är makt

Lindholm anser att språkbruket i medier bär på stor makt. Hon är kritisk till hur medier använder formuleringen ”terroristanklagade Hamasledda” när statistik från Gaza presenteras, men inte ”folkmordsanklagade Israel” när uppgifter från den israeliska regeringen diskuteras.

– Det känns som att själva ordet folkmord är tabubelagt. Det är problematiskt när vissa ord och beskrivningar används hur som helst, medan man knappt får nämna folkmord på grund av någon sorts beröringsskräck.

Hon ifrågasätter även användningen av ordet ”konflikt” för att beskriva situationen. Hon liknar det vid ett mobbat barn och menar att det vore absurt om vuxna i den situationen kallade det en konflikt, eftersom det antyder att båda parter bär lika stort ansvar.

– Det är inte att säga att palestinierna aldrig har gjort fel. Men man måste förstå den övergripande logiken. Det som sker är inget nytt. Det handlar om en befolkning som har varit utsatt för ett kolonialt förtryck sedan 1948, och en utsatthet som har varat ännu längre.

Mediernas roll

Samtidigt hoppas Lindholm att medier ska visa mer innehåll från Gaza, men hon konstaterar också att det är svårt eftersom journalister inte släpps in i området. Flera mediehus har sedan Hamas attack skickat utrikeskorrespondenter till regionen, men de har ofta tvingats rapportera från gränsen. Enligt Lindholm leder detta till en skev rapportering som kan bidra till desinformation och göra situationen mer oklar för allmänheten.

Hon efterlyser mer utrymme för historisk kontext i rapporteringen och menar att fler skulle se situationen med andra ögon om medierna förklarade bakgrunden mer ingående.

– Det är ju inte så att Hamas från en dag till en annan fick ett djupt hat mot judar och bestämde att man skulle mörda alla. Det är ju inte så, säger hon.

Samtidigt understryker Lindholm att det finns mycket god journalistik om det som sker. Hon menar att fortsatt tydlig och fördjupande rapportering är avgörande för att ge mediekonsumenter en mer nyanserad bild. Hon lyfter bland annat SVT:s satsning där kameror placerades hos fyra palestinska invånare för att visa hur vardagen i Gaza ser ut.

Två timmar räckte inte för att besvara alla frågor, men det gav perspektiv. Enligt Lindholm är det just perspektiven som behövs för att förstå en konflikt som fortsätter att prägla världspolitiken.