Joakim Medin om hoten mot den fria journalistiken

Senast uppdaterad februari 6, 2026 av Stefan Johansson
Publicerad: februari 5, 2026

Utrikesreportern Joakim Medin reste förra våren till Turkiet för att bevaka protesterna mot president Recep Tayyip Erdoğan. Redan vid ankomsten greps han och satt därefter fängslad i isoleringscell i 51 dagar. Om detta, och om en allt mindre demokratisk värld, talade han under torsdagen vid en öppen föreläsning på Ljungskile folkhögskola.

– Jag hade dödsångest för första gången i hela mitt liv, var en av Joakim Medins inledande fraser.

Aulan på folkhögskolan var fullsatt – och knäpptyst. Joakim Medin beskrev tillfället när han greps och hur han inte kunde göra sig förstådd, eftersom han inte talar turkiska. Han berättade också hur han inte visste vad som väntade honom, eftersom de flesta i det gigantiska Marmarafängelset, där han hölls frihetsberövad, inte talade engelska.

Besökare har rest till folkhögskolan från Göteborg och Dalsland för att höra honom berätta.

– Han är en väldigt viktig person. Han är en politisk journalist som inte väjer för att göra maktanalyser där andra viker undan. Det gör det lättare att andas i dagens politiska läge, sa Lena Höök från Göteborg.

Medin anklagades av den turkiska regimen för att ingå i ett terroristnätverk och för att sprida terroristpropaganda – ett brott som hade kunnat ge upp till tolv års fängelse. I stället dömdes han till villkorlig dom för förolämpning av presidenten och utvisades i väntan på rättegång.

Efter föreläsningen ställdes frågan från publiken:

– Har du blivit rädd?

– Ja, definitivt. Jag är rädd och oroad för hur vi kan påverkas. Vi är inte immuna mot det auktoritära viruset, svarade Joakim Medin.

Han hänvisar bland annat till att ytterligare 15 svenska författare och journalister nämns i det förundersökningsmaterial som använts som bevis i åtalet mot honom.

En av åhörarna, Dana Salihi, uttryckte efteråt sin uppskattning för Medins arbete med att synliggöra orättvisor samt politiska och väpnade konflikter.

– Vi har inga vänner förutom våra berg, vi kurder. Det kändes i dag. Jag känner verkligen igen mig i allt han sa.