Från tallrik till sopor: ”Frustrerande att slänga”

En tredjedel av all världens mat går till spillo varje år. Inom fem år ska det ha halverats, men som det ser ut nu är vi inte i närheten av att uppnå det. I Ljungskile arbetar flera verksamheter för att hålla nere sitt matsvinn – från kafé och restaurang till matbutiken. Men är det tillräckligt?

Efter att ha varit stängt i två månader slog Kärrstegens Gård på Berg i Ljungskile häromveckan upp sina dörrar inför julsäsongen. Catarina och Sören Reüter har drivit gårdsverksamheten i 36 år, och det som började med en liten inrednings- och klädbutik, har med åren utökats med ett kafé, brasserie och bed and breakfast.

I gårdskaféet står ett äldre par framför glaset och synar det stora utbudet av bakelser och pajer i disken. Denna ovanligt varma novemberdag är det nästan fullsatt vid borden. Här uppstår en utmaning: matsvinnet. Med tanke på att en tredjedel av världens mat aldrig når tallriken, har FN som mål att halvera matsvinnet till år 2030. På Kärrstegens Gård har hållbarhet blivit en central del av vardagen.

– Vårt matsvinn är minimalt, säger Catarina Reüter.

Ett mål som inte går att nå

I Agenda 2030, som klubbades igenom i FN 2015, sattes därför ett delmål om att halvera det globala matsvinnet per person i butik- och konsumentledet, och att minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan.

I Sverige sker matsvinnet mest i konsumentledet – alltså i storkök, restauranger och i hushåll – där de sistnämnda står för den största delen. Enligt Helén Williams, doktor i miljö- och energisystem vid Karlstad universitet, har medvetenheten om matsvinn ökat, men målet om halverat matsvinn kommer inte att uppnås till år 2030 som det ser ut nu.

– I nästan tio år har vi arbetat med det här målet, men matsvinnet har knappt minskat. Det är  fler som pratar om det nu, och ingen vill ju egentligen slösa på våra resurser. Men trots det så hanterar vi maten slarvigt genom hela ledet, från bonden till oss konsumenter, säger Helén Williams.

Matsvinnet står även för ungefär 10 procent av alla utsläpp av växthusgaser i världen. Från att bonden odlar på åkern till att maten transporteras till butiken och ligger i kylen, går det åt energi och resurser.

– När vi slänger maten så har alla dessa resurser använts helt i onödan. Det blir mat som aldrig äts upp av någon. Och det är egentligen det som är det stora problemet, inte vad som sedan händer med själva matsvinnet, säger Helén Williams.

Små lösningar som gör skillnad

I köket på Kärrstegens Gård är personalen på språng och spisen går het när de förbereder dagens lunchbeställningar. Kökspersonalen arbetar med att använda så mycket av råvarorna som möjligt för att hålla svinnet nere, berättar Catarina Reüter.

– Det är många småsaker vi kan göra för att slippa slänga onödiga mängder. Till exempel behöver man inte skära bort flera centimeter på gurkan eller paprikan, säger hon.

De gånger det finns mat som kanske inte går åt i kaféet men egentligen inte behöver slängas gör de till frukostpåsar som gästerna på gårdens bed and breakfast får, eller att de används i ägarnas eget kök. Men den största utmaningen är kundernas tallrikar.

– Det som blir kvar på deras tallrikar är den största orsaken till att vi har något matsvinn, och jag tycker det är frustrerande att behöva slänga det. Där är det svårt för oss att styra egentligen. Men ser vi mycket matsvinn kan vi minska portionerna. Det är bättre att fråga efter mer än att behöva slänga, säger hon.

Kunskapsglappet

Varför slänger svenskar mat som är ätbar? Karin Fritz är projektledare för regeringsuppdraget för minskat matsvinn vid Livsmedelsverket och menar att många är rädda för att bli sjuka av mat som närmar sig eller har gått över bäst före-datumet på förpackningen.

– Många förstår inte datummärkningen. Man behöver inte blint gå efter det utan istället  använda sina sinnen – att titta, lukta och smaka när förbrukningsdagen börjar närma sig, säger Karin Fritz.

Livsmedelsverket arbetar bland annat med att bygga kunskap bland svenskarna kring hur man minskar matsvinn och kartlägger hur matsvinnet ser ut i landet. Karin Fritz berättar att kunskapen kring hur man hanterar mat har minskat, speciellt bland unga, unga vuxna och barnfamiljer. Hon betonar att handeln och restaurangbranschen också har ett ansvar för att bidra med att sprida information och kunskap.

– Det räcker inte med att vi som myndighet har en kampanj två gånger om året, utan vi behöver verkligen hjälpas åt med den här frågan, säger hon.

”Tar mer än vad man orkar”

Köket i Kust och Konferens vid Ljungskile folkhögskola har haft återkommande problem med matsvinn. De gästas dagligen av högstadieelever, deltagare vid folkhögskolan, turister och Ljungskilebor som tar del av menyn. Ett problem har varit högstadieeleverna vid Linnéaskolan som äter sin skollunch på folkhögskolan och inte äter upp. Som åtgärd mäter köket resterna som slängs och har uppföljningar med skolan, där de för motiverande samtal om varför maten inte bör slängas.

– Vi har försökt med ett belöningssystem för att motivera eleverna att bara ta så mycket man orkar äta. Om det har slängts mindre en vecka får de något roligt på menyn, till exempel pizza. Och vi har märkt att den nya kullen sjundeklassare slänger mindre, säger kökschefen Robert Kleszczynski.

Köket har också börjat erbjuda en extrarätt som ser likadan ut varje dag för att fler ska hitta något att äta, vilket också ska ha haft en positiv påverkan. Men den största orsaken till kökets matsvinn är buffén som allmänheten kan köpa.

– Många gäster tar gärna för mycket, det är som inbyggt hos oss människor. Man ser en massa mat och tar mer än vad man egentligen orkar äta, säger han. Det ligger hos individen att ansvara för, men vi har ju såklart också ett ansvar. Vi kan bli bättre på att informera.

Frivilliga lösningar 

Det finns inte några existerande lagstiftningar när det kommer till hur restauranger och matbutiker ska förhålla sig till sitt matsvinn, utan var och en får ta egna initiativ. Det ser forskare som ett problem i Sveriges bidrag till minskningen av matsvinn.

Precis som Kärrstegens Gård och folkhögskolan har vidtagit sina egna åtgärder, så har Ica-Supermarket i Ljungskile gjort likadant. Bland annat genom att identifiera svinnet – det kan till exempel vara att en vara inte säljer bra eller att sista förbrukningsdag närmar sig enligt Jens Fryxell, Ljungskiles Ica-handlare. Sedan hittar de egna lösningar.

– Då kan varan säljas för ett reducerat pris. Maten som inte säljs på den vägen men fortfarande går bra att äta skänks i sin tur till olika organisationer, bland annat trygghetsboendet Sofiedal och Saronhuset i Uddevalla som bland annat delar ut matkassar till de behövande, säger han.

Ett område han anser att de kan förbättras inom är att informera sina kunder och hjälpa dem förstå hur de kan minska matsvinnet som konsumenter.

– Det kan vi nog bli bättre på, genom att till exempel berätta hur man kan använda blasten från blomkålen eller stammen från broccolin. Men det kan nog många andra verksamheter bli bättre på också. Sen kan vi göra så gott vi kan, men som konsument får man nog också ta lite ansvar, säger Jens Fryxell.

”Nästan en miljard människor i världen går och lägger sig hungriga varje kväll och det är oacceptabelt.”

Helén Williams, doktor i miljö- och energisystem vid Karlstad universitet

Forskare, experter och egenföretagare kan enas om att alla har ett ansvar att bidra till att minska matsvinnet. Från bonden till leverantören och livsmedelsbranschen till konsumenten.

Målet om att halvera världens matsvinn är långt från att uppfyllas. Helén Williams vid Karlstad universitet menar att det krävs striktare lagstiftning för restauranger och livsmedelsbutiker på nationell nivå för att Sverige ska kunna komma längre i utvecklingen över huvud taget.

– Vi kan inte fortsätta hålla på med den här frivilligheten, vi har hållit på med den i 10 år. Nästan en miljard människor i världen som går och lägger sig hungriga varje kväll och det är oacceptabelt. Politikerna måste ta ett större ansvar. Ett förslag jag och mina kollegor har kommit med är att bland annat höja momsen på maten i butikerna för att konsumenter ska vara mer varsamma om varorna de handlar och därmed slänga mindre, säger hon.

”Kunden har också ett ansvar”

På Kärrstegens Gård i Ljungskile fortsätter gästerna att njuta av julmusiken och det varma kaffet. I köket läggs mat snabbt men elegant på tallrikar och en visp hörs köra för fullt.

Catarina Reüter anser att vi hanterar våra resurser och mat slarvigt. Precis som Jens Fryxell anser hon att även om deras verksamhet har ett stort ansvar att arbeta hållbart, så ligger det också hos och kunden att ta ansvar.

– Vi kan som verksamhet göra mycket, men kunden har också ett ansvar att bidra. Många pratar om miljön men glömmer att handla därefter. Men vi får uppfostra kunderna bättre och ha en dialog om vad den vill ha på sin tallrik. Äter du inte sallad, säg det så lägger vi inte upp det. Vi människor har blivit alltför bekväma när det gäller resurser såsom el, vatten och mat, säger.

Joanna Svensson
joanna.svensson@edu.ljungskile.org