En vandring till fots – för en resa i sitt inre
Senast uppdaterad november 18, 2022 av Hanna Olsson Drammeh
Publicerad: november 18, 2022
Sedan medeltiden har pilgrimsvandringar lockat ut folk på okända stigar. Många tänker kanske på Jerusalem, och att det är där vandringarna äger rum, men de går även att göra här i Sverige – till och med i Ljungskile.
Det är med ett stort leende Inger Nilsson öppnar den genomskinliga glasdörren. För två år sedan lämnade hon livet i Skåne, packade väskorna och flyttade till Ljungskile. Efter att ha frivilligarbetet inom Svenska kyrkan i Ystad under flera år, fick hon nys om att de sökte en diakon i Ljungskile församling. Hon sökte tjänsten, och fick den.
– Målet är att bli diakon, men för att få utbilda sig till det måste man först göra ett antal steg, till exempel som att jobba inom kyrkan. Jag gjorde de stegen i Ystad, men hade inte gått utbildningen än. Jag får därför inte kalla mig diakon nu, utan vi säger diakonansvarig.
– Men nu är det dags, nästa år tar jag tjänstledigt och åker iväg ett år till Uppsala för att läsa utbildningen. Men sedan kommer jag tillbaka till Ljungskile, fortsätter hon.
Redan sedan tiden i Skåne har hon älskat att pilgrimsvandra, så när hon fick chansen att leda grupper här föll det sig naturligt.
Pilgrimsvandringarnas syfte har utvecklats
Pilgrimsvandringar är inte specifika för just kristendomen. De finns i nästan alla religioner och kulturer. I Sverige har man pilgrimsvandrat sedan 1990-talet, men runt om i världen har man gjort pilgrimsresor sedan medeltiden.
Idag behöver det inte enbart vara av religiösa skäl. För många är det ett sätt att koppla av i sinnet eller att komma ut och röra på sig. Men från början var det en resa till religiösa platser för att komma närmare Gud.
Några av de populäraste platserna för religionerna världen över är att pilgrimsvandra i Mekka i Saudiarabien, Jerusalem i Israel och Bodh Gaya i Indien, som alla har en speciell anknytning till sin troslära.
Sökandet fick henne att börja vandra
Under pandemin har pilgrimsvandringarna i Ljungskile inte ägt rum lika ofta och i mindre grupper. Bara två – tre gånger per år med grupper på 10 – 15 personer. Men de flesta avdeltagarna är återkommande. En av dem är Ann Marberg från Uddevalla.
Hon följde med på en av vandringarna för första gången år 2020, ungefär samtidigt som Inger Nilsson började sin tjänst som vandringsledare, och har sedan dess gått de olika vandringarna flera gånger. Även på egen hand.
Hon berättar att tro och religion alltid har funnits i hennes liv, men att det också var sökandet och den inre resan som fick henne att börja med vandringarna.
–När jag gick i pension var jag ute efter en förändring, både att få vara ute och röra på mig mer, men även att se var jag stod i min religiösa tro, säger hon.
Att vandra har en rad hälsofördelar. I en artikel på Karolinska Institutets hemsida berättar forskaren Mare Löhmus Sundström att det bland annat minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, benskörhet och diabetes. Och enligt Friluftsfrämjande visar även forskning att pulsen sjunker när du är ute i naturen och stresshormonet kolesterol minskar i blodet.
Sedan 80-talet har Ann Marberg studerat- och arbetat som bibliotekarie, ett mestadels stillasittande jobb. Hon levde småbarnslivet och under en period var yoga den enda aktiviteten som hanns med.
Men innerst inne har hon alltid varit rastlös. Sökande är ett ord som hon beskriver sig själv med flera gånger. Idag är hon inte bara med på pilgrimsvandringarna, utan sitter också i styrelsen för Friluftsfrämjandet. Där har hon barngrupper och leder egna vandringar, utan religiösa inslag.
Olika vandringsleder – olika teman
Inger Nilsson, som planerar och arrangerar pilgrimsvandringarna,berättar på sitt kontor i församlingshemmet i Ljungskile hur hon brukar gå till väga när hon förbereder sina vandringar.
– Förutom att åka runt och planera vilka samlingspunkter vi ska ha måste man själv först gå vandringarna för att se hur lång tid det tar, och även komma på olika teman.
Hon reser sig från fåtöljen, går fram till sitt skrivbord och letar runt lite bland papprena. Sedan sätter hon sig igen och räcker fram fyra stycken utskrivna papper med dubbelsidig text. På papprena står ett slags manus och några psalmer.
– Det här är Maria- och Ruts vandringar. De är två av de viktigaste kvinnorna i bibeln, men jag tycker inte de får tillräckligt med utrymme, så jag vill gärna framhäva dem, säger hon.
Ruts vandring går från Forshälla till Resteröd. Marias vandring är en av de kortare, på fyra kilometer. Den börjar vid Åh stiftsgård, ett ståtligt vitt hus som tornar upp sig på berget framför havet, och slutar vid Resteröd.
Inger Nilssonbörjar vandringen med att berätta om Maria och hur livet var för henne på den tiden, sedan får deltagarna reflektera över detta under vandringen.
Men det är inte på alla vandringar som man pratar. Det finns även så kallade tysta vandringar. Några pratar man inte alls på, och vid vissa får man till exempel ett ord att meditera till och är sedan tyst under delar av vandringen.
Påverkar både det psykiska- och fysiska måendet
Det finns inga krav på att man måste vara medlem i Svenska kyrkan, eller ens kristen, för att få följa med på vandringarna. För deltagaren Ann Marberg betyder de mycket för sinnet.
– Det är underbart att vandra för det psykiska måendet, men på pilgrimsvandringarna är det något mer. Det är något väldigt fridfullt med att få gå in i sig själv och nästan meditera, säger hon.
Under vandringarna stannar man till då och då, och delar med sig av det man reflekterat över. Platserna är noga utvalda, och har alla gemensamt att de är stillsamma. Det kan till exempel vara där två stigar möts i en skog. Eller någonstans med en rofylld utsikt, som vid havet.
9 saker att ha med på vandringen
Låt inte skoskav, lågt blodsocker, starkt solsken eller regn hindra dig.
Här är 9 tips på saker att ha med sig när du ger dig ut på vandringen.
Vattenflaska: Det är viktigt att fylla på med vatten för att orka.
Plåster: Får du skoskav blir det svårt att fortsätta vandringen. Ett extra tips är att ha på sig dubbla strumpor för att förebygga skoskavet.
Spf: Det är inte alltid man märker av det, men solens UV-strålar når fram i alla väder. Ryggsäck: Du får med dig allt du behöver på ett ställe.
Hatt/keps: Bra att ha för att undvika få solen i ögonen, och för att inte bli för varm när solen är för stark.
Frukt: Om blodsockret dippar är det ett bra sätt att få upp det med till exempel en banan.
Ficklampa: För de mörkare timmarna på dygnet.
Extra strumpor: Det är inte roligt att gå runt med blöta strumpor om man trampar i en vattenpöl.
Plastpåse för skräp: Det är viktigt att tänka på att de ska vara en trevlig miljö för alla andra som går där.
Skånes natur inspirerade Inger till att pilgrimsvandra
Pilgrimsvandringar har alltid fascinerat Inger Nilsson. Men att hon faktiskt började med dem var egentligen en slump.
Hon har tidigare bott i Skåne, och i Simrishamn fanns någonting som kallades för frukostföreläsningar, som Ingrid deltog i. Där åt man frukost och lyssnade på olika föreläsningar. En sommarmorgon var det pilgrimsprästen i Lunds stift som föreläste. Hon var, precis som Inger, uppvuxen på Österlen.
– När jag hörde hennes berättelse kände jag direkt igen mig. Hon beskrev Gud i en miljö jag känner igen väldigt väl, och jag såg mig själv i hennes berättelse, säger hon.
Finns olika sätt att vandra på
Den andra delen av Marias vandring slutarvid Resteröds kyrka. Det är lätt att förstå varför. Det är Ljungskiles äldsta kyrka, med anor från 1100-talet, med hästhagar och skog som grannar. Där tackar Inger för vad dagen har gett dem, och alla får dela med sig av sina tankar och känslor.
För Ann Marberg,som fick upp ögonen för vandring när hon gick i pension, finns det olika sätt att vandra på.
– När jag vandrar med bland annat friluftsfrämjandet stannar vi också och pratar, men det är på ett annat sätt. Då är det mer kulturellt och historiskt. Men någonstans kommer ju alltid religionen in ändå. Religion, politik, kultur och historia går ju ihop, säger hon och fortsätter.
– Men det bästa är att få vara ute i naturen med andra personer och även den andliga kicken. Har jag haft en bra diskussion med någon så känns det ju som att man går på moln. Då får man så mycket mer än bara den fysiska biten, säger Ann Marberg.
Fakta pilgrimsleder:
Antal pilgrimsleder i Sverige: ca: 40
Sydligaste pilgrimsleden i Sverige: Lund – Simrishamn
Nordligaste pilgrimsleden i Sverige: Dag Hammarskjöldsleden, väster om Kiruna
Längsta pilgrimsleden i Sverige: St. Olavsleden, Selånger (Sverige) – Trondheim (Norge)
Källa: Svenska kyrkan
Hanna Olsson Drammeh
hanna.olsson.drammeh@edu.ljungskile.org
