INGEN LANDKRABBA. Anders Eriksson har fiskat sedan han var barn. Under onsdagen hade fel sorts skaldjur har letat sig in i tinan. Foto: STINA HYLÉN
Jakten på havets guld
Årets första humrar gick för 31.600 kronor kilot på den första aktionen. Riktigt så mycket tycker inte hobbyfiskarna P-O Rasmusson och Anders Eriksson att smaken är värd. Däremot är jakten på havets svarta guld värd mycket mer än pengar.
P-O Rasmusson och Anders Eriksson styr ut båten från Ljungskile hamn. Det är premiärvecka för årets hummerfiske. Det dånar från motorn när de accelererar och erbjuder plats på de blårandiga, fuktiga, dynorna. De två barndomsvännerna ler stort när de berättar om den gemensamma årliga hösthobbyn. Rätt snabbt står det klart att det här med hummerfiske är för västkustbor vad älgjakt är för norrlänningar. Det är färden som är mödan värd.
Bättre norrut – Fisket blir ett skäl att komma ut på sjön om hösten. Det är inte så viktigt med fångsten. Jag kommer ihåg hur fint det var i fjol, med sjörök och solsken. Det var nästan så jag blev religiös, säger P-O Rasmusson.
Sex humrar fick de upp förra hösten, och räddade därmed finmiddagen på nyår. Men fångstens kvantitet är bara en liten detalj i sammanhanget. De båda är väl medvetna om att Ljungskile inte är den optimala platsen för hummerfiske. Bottnen är på många ställen för lerig för humrar som föredrar stenig botten med grottor att krypa in i. Bättre är det norrut, vid Smögen och Hamburgsund, men det är roligare att leta i vattnet hemma, menar de.
Båten börjar närma sig de första tinorna - fångstburarna - en bit utanför Ulvön. Små bojar i gult och vitt guppar i vattnet, märkta med namn och nummer. Det är ett krav från Länsstyrelsen. En tillsyningsman gör ronder på havet för att kontrollera att en fiskare inte har för många tinor ute. 14 stycken per person är maxtalet.
– Förra året fick jag en lapp hem om att min tina blivit utsatt för en kontroll, jag behövde märka ut min adress tydligare, berättar P-O Rasmusson när han rattar runt båten vid deras boj.
Anders Eriksson greppar repet och halar upp en tina från djupet tio meter ner. Ett skal blänker till bakom nätet när han med vana händer placerar buren i aktern och inspekterar. Den tillfälliga spänningen avtar. Skalet visar sig tillhöra en krabba. Långt ifrån halvmetern lång och 50 år gammal, som en svensk hummer har kapacitet att bli.
Kan återlämnas – Slänger du tillbaka den på en gång? Ropar P-O Rasmusson och rattar vidare till nästa tina.
Den här gången har påsen med sillagn fått sällskap av ett gäng sjöstjärnor. Ingångshålet till fängelset är stort. Flykten är alltid möjlig. För de smarta. Anders Eriksson pekar på slutdestinationen i buren.
– Om hummern fortsätter vandra härinne kommer den till sist in till ”svältkammaren”.
Efter fyra inspekterade och tillbakakastade tinor står hummerkvoten på noll. Humöret är desto bättre. Styrman skämtar med besättningen.
– Anders är båtens turgubbe. Första gången han var med på hummerfiske fick vi hummer direkt så nu får han följa med varje gång.
En fångad hummer betyder inte omedelbar lycka. Om det visar sig att den har rom i sig måste den återlämnas till havet.
– Det finns folk som borstar av romen och tar upp den ändå. Visst kan det vara surt att få upp en fin hummer som man måste slänga i. Men i grunden är regeln bra eftersom det sedan kommer tusentals nya humrar tack vare den.
Hårda regler Reglerna kring hummerfiske kan tyckas hårda. En hummer kortare än åtta centimeter får inte tas upp. Fiske får bara ske mellan den första måndagen efter 20 september till och med 30 april. Däremellan lägger hummern ägg och parar sig på nytt.
Liksom andra skaldjur äts hummern oftast färsk. Det skapar ytterligare ett steg i fiskeprocessen. Hummern förvaras i en sump vid bryggan och lever där tills det är dags att äta den. Något som inte alltid är problemfritt.
– Jag har hört om fiskare vars humrar blivit snodda från sumpen, berättar Anders Eriksson.
Räkor godare Det råder ingen tvekan om att dessa djuphavsvarelser är höjda till skyarna av människan. Men är de verkligen värda alla regler, allt mediauppbåd och all champagne? P-O Rasmusson tror att det exklusiva lockar, det blir en roligt grej av det - och då spelar smaken mindre roll.
– Jag tycker egentligen att räkor är godare.
Anders Eriksson rycker lite på axlarna och säger att han faktiskt inte hann äta någon av de sex humrarna de fick i fjol.
Hur slutade då dagens jakt på det svarta guldet? Jodå, en hummer blev det till slut, rapporterar fiskarna med ett MMS senare på kvällen. Om höstens fiskafänge resulterar i en hummermiddag vid årsskiftet är ännu oklart. Men det är som sagt bara en liten detalj i sammanhanget.
