Värnpliktsvägraren Omer Goldman från Tel Aviv, Israel, 2010 års Antigonepristagare. 17 april mottar hon priset på Ljungskile folkhögskola.
Ödmjuk Antigonepristagare ser ljust på framtiden
Värnpliktsvägran i hemlandet Israel har kostat Omer Goldman två fängelsestraff. För sina aktioner har hon nu tilldelats 2010 års Antigonepris i civilkurage. Senare i vår kommer Omer till Ljungskile för att hämta priset – ett pris för en insats hon inte ser som märkvärdig.
För två år sedan startade gruppen Shministim-projektet www.december18th.org – en hemsida som uppmanar folk att skriva brev till Israels försvarsminister. De anser att armén i deras eget hemland förtrycker en hel folkgrupp. Men konflikten mellan Israel och Palestina är både långdragen och invecklad. På en knastrig telefonlinje förklarar en av Shministims grundare, Omer Goldman, varför hon vågar se ljust på framtiden:
− Det är jättesvårt naturligtvis. Men dagar som den här, när solen skiner och allt känns bra, då måste man se framåt. När vi började fanns det ingen stor organisation som vägrade värnplikt, så vi började skriva brev. I Israel har man liksom ingen protesträtt som soldat.
Omer presenterades på måndagen som vinnare av Ljungskile folkhögskolas Antigonepris i civilkurage. I april kommer hon till skolan för att ta emot utmärkelsen – något hon ser fram emot med blandade känslor:
− Det ska bli jättekul att komma till Sverige, men det får inte bli en sådan stor grej som det blev i Sydafrika. Massa medier och sådant. Jag vill inte förstöra min framtid som skådespelerska. Det här är ju bara något jag gör för att det är rätt.
Hon använder uttrycket ”basic logic” mycket flitigt när hon pratar om civil olydnad som medel för att belysa sitt ställningstagande till värnplikt. Att det är just Omer som är en av hjärnorna bakom initiativet är inte lika logiskt. Hennes pappa, Naftali Granot, har en historia som högt uppsatt inom israeliska underrättelsetjänsten.
− Vi är vänner och har en bra relation. Han tar det ganska bra och vi kan skratta ihop, säger Omer.
Det märks att Omer Goldman inte ser sig själv som någon fredsaktivist. Detta är bara något som känns självklart. Hon pratar däremot gärna om att livet i Tel Aviv är fantastiskt. Strålande sommarväder och bra nattklubbar gör staden till något som Omer beskriver som en bubbla.
Batteriet på hennes mobiltelefon håller på att ta slut, men hon hinner svara på frågan hur hon, trots två fängelsestraff, orkar hålla på.
− När man ser vad våra föräldrar har ställt till med förstår man. Basic logic.
