Bildspel: livet på trikåfabriken

Trogen fabriksarbetare

Bild 1 av 6

Åke Hermansson arbetade på trikåfabriken i 49 år och än i dag har han inte lämnat skutan helt. Ibland kommer han förbi fabrikslokalerna och tittar till de gamla stickmaskinerna. Foto: Matilda Sädås

Som fjortonåring satte han för första gången sin fot i fabrikens lokaler. 49 år senare skulle Åke Hermansson bli siste man att stämpla ut från Resteröds trikåfabrik.

Han ställer ner kartongen med en duns på bordet. River försiktigt upp tejpbiten som hjälpt till att hålla lådan stängd och plockar upp ett litet fotografi. På bilden står en reslig man iförd en mönstrad skjorta och ler. Bredvid sig har han en stor stickmaskin.
– Det där är jag, säger Åke Hermansson och skrattar till.

Fotografiet är taget någon gång under fabriksarbetarens yrkesverksamma år på Resteröds trikåfabrik i Ljungskile. Förutom bilden på honom själv har han flera andra svartvita fotografier i kartongen. Alla skildrar de tidigare kollegor i fabrikens lokaler vid utförandet av sitt arbete.
– När fabriken la ner 2010 såg jag till att spara de här fotografierna. Fabriken betyder fortfarande mycket för mig, så det känns kul att ha kvar, säger Åke Hermansson.

14 år gammal fick han 1961 jobb på Resteröds trikåfabrik. Till en början var han i stickeriet, men med tiden fick han arbeta i både tillskärningen och på lager. Dessutom har han varit arbetsledare och symaskinsreparatör för fabrikens räkning.

– Med tanke på att jag arbetat i så många år har jag gjort allt som går att göra. Det tror jag faktiskt att jag är ganska ensam om, säger Åke Hermansson och fortsätter:
– Inte mig emot. Jag tyckte om omväxling och nya utmaningar.

Stämningen på fabriken beskriver han som god. Trots långa arbetsdagar och högt tempo fanns utrymme för skämt och skratt.
– Vi hade väldigt roligt tillsammans. Många var humorister. Ibland hände det att någon från en annan avdelning kom in till min bara för att berätta en rolig historia, säger Åke Hermansson.

I mitten på 80-talet hade trikåfabriken sin topp. Men i takt med att produktionen så småningom sjönk fick allt fler anställda gå. De sista fem åren arbetade Åke Hermansson ensam i stickeriet. Med ett år kvar till pension lade verksamheten ner helt.
– Det var jag som 2010 stängde av maskinerna för sista gången, säger han.

Idag är det bara stickeriet som finns bevarat precis så som det såg ut under produktionsåren. Tillskärningen, sysalen och lagerlokalen är omgjorda och uthyrda till andra företag. En gammal telefon, slitna byråer i trä och svartvita fotografier vittnar dock om tiden som var.
– Många av de som arbetar här i dag tycker fabrikens historia är spännande och har valt att spara en del föremål från tiden då den var i bruk, säger Åke Hermansson.

Det faktum att stickeriet kan få nytt liv igen tycker den gamla fabriksarbetaren bara är roligt.
– Alla här omkring känner ju till fabriken. Det vore kul för samhället om produktionen kom igång igen, säger Åke Hermansson.

Läs också: Stickmaskiner kan få nytt liv

Matilda Sädås
matilda.sadas.lju@folkbildning.net

 

Dela