När Lasse-febern slår till

erika

KRÖNIKA: Erika Dahlin Jönsson tänker på schlager, gitarrer och senapsgula sammetskavajer.

Hysteriska fans har samlats bakom scenen. Tusentals blickar är riktade mot den dörr som leder backstage.

Är vi med ABBA i Australien 1977? Eller är detta vad de kallar Bieber fever?

Nej.

Ut genom backstage-ingången kommer en ung man med en nyköpt, akustisk gitarr. Det är inte någon Beatles-medlem. Det är Lasse Berghagen. Fansen skriker. Av eufori. Lyckligare än någonsin.

Vad är det som händer? Är världen upp och ned? Är detta på riktigt?

Nej.

Eller nästan.

Ända sedan jag, för något år sedan, såg 1974 års Melodifestival för första gången, har tanken regelbundet slagit mig – tanken på Lasse Berghagen som internationell superstjärna.

Jag älskar den tanken och varje gång jag ser eller hör ABBA påminns jag om hur nära den en gång var att bli verklighet.
I mitt huvud var det i alla fall nära. Det blir roligare så.

Det var i februari 1974 det nästan hände. Iförd en senapsgul sammetskavaj och med en akustisk gitarr, ställde sig Lasse Berghagen, direkt efter att ABBA framfört sitt bidrag Waterloo, på Melodifestivalens scen. Och det gick bra; publiken älskade honom. Till synes tyckte de mer om honom än vad de tyckte om ABBA. Det är det som är så roligt.

Vad hade hänt om människorna som satt i publiken den där februarikvällen fått bestämma? Lasse Berghagen hade skickats till Eurovision Song Contest i Brighton.

Vad hade hänt då? Succé, såklart!

Sedan hade hans vinnarlåt, som för övrigt handlade om en akustisk gitarr, översatts till flertalet språk. Låten, och Lasse Berghagens övriga diskografi, hade varit grunden för en succémusikal à la Mamma Mia! och det hade kanske varit under namnet Teddybjörn Fredriksson! den tagit världen med storm. Lasse Berghagen hade poserat på LP-fodral iförd endast aluminiumfolie. Hans hysteriska fans skulle dö för att få röra vid hans senapsgula sammetskavaj. Kanske hade han till och med fått ett sillmärke uppkallat efter sig?

Han hade absolut varit en internationell superstjärna av rang. Och jag hade suttit och fantiserat om vad som hänt om ABBA vunnit… Herregud, jag måste skaffa mig ett liv.

Erika Dahlin Jönsson
erika.dahlin.jonsson.lju@folkbildning.net

Dela