Frågetecken för mediebevakningen av Aregawi

alexander

KRÖNIKA: Alexander Olausson tänker till kring mediebevakningen av Abeba Aregawis dopingfall.

Nyheten slog ner som en bomb bland de svenska medierna – friidrottaren Abeba Aregawi hade testats positivt för det otillåtna preparatet meldonium. Mediehusen tände givetvis på alla åtta. Det skrevs artiklar ur alla möjliga vinklar. Aftonbladet åkte ner till Etiopien och gjorde reportage från Aregawis träningsort. Expressen ringde upp mannen som uppfann meldonium för att få en förklaring på vad det var för någonting.

Så långt allting gott.

Men sedan fanns det också artiklar som rasade över beskedet. Expressen hörde till exempel av sig till Jenny Simpson – tvåan bakom Aregawi på 1500 meter under VM i Moskva 2013 – och frågade henne vad hon hade att säga om fallet. Givetvis så kände hon sig rånad på ett VM-guld. Svenska atleter uttryckte sig också väldigt kritiskt i olika intervjuer.

Detta är inga konstiga reaktioner – absolut inte. Men frågan man kan ställa sig är hur medierna hade vinklat frågorna. När idrottare hör ordet doping så fördömer de automatiskt – återigen inga konstigheter. Men i ovanstående intervjuer så var det fortfarande ingen som hade fått tag i Aregawi själv för en kommentar. Hade intervjupersonerna svarat på samma sätt om de hade fått veta vad vi vet i dag? Enligt Aregawi trodde hon att tabletterna var vitaminer.

Att media jagade Aregawi råder det inga tvivel om. Till och med svenska friidrottsförbundet hade svårt att få löparen att öppna sig. Men där och då, var det moraliskt rätt att publicera diverse spekulationsartiklar utan att ha hört ett ord från Aregawi? Som dessutom har språksvårigheter, vilket komplicerar betydligt med tanke på alla juridiska termer som är inblandade i ett dopingärende.

Detta är inget försvarstal över huvud taget. Hade Aregawi gått ut och mött pressen som tennisstjärnan Marija Sjarapova när hon testades positivt för meldonium, så hade gemene man känt medlidande. Ryskan bad innerligt om ursäkt och tog fullt ansvar för misstaget.

Det fanns massor Aregawi kunde gjort bättre.

Vad pressen borde tagit mer hänsyn till är hennes problem att kommunicera. Den stressen hon antagligen kände när beskedet kom lär inte varit behaglig. Och att då inte kunna försvara sig med ord efter en sådan händelse borde vara ännu obehagligare.

Så en liten känga ska skickas mot media. Man borde satt sig själva i löparens sits.

Dela