Håll ut; det kommer mera

KRÖNIKA: Elin Sörensson använder språklära för att förstå livets gåtor.

I lördags inföll semikolonets dag. Jag bjöd in till fest och firade detta fantastiska skiljetecken med tårta, högläsning och allmän triumf. Visst var det även en chans i sig att ställa till med firande och få träffa mina vänner, men jag är verkligen genuint i försvarande stridsställning när det gäller semikolonets varande i svenska språket.

När det gäller nyhetsspråk i svensk dagspress är semikolon nästan bannlysta. Redaktören på min första praktikplats sa till mig att ”de får du använda när du skriver dina romaner”.

Vän av ordning frågar sig varför detta väsen då görs av ett skiljetecken; vad fyller det för funktion? Dagens Nyheter publicerade nyligen en förkovrande artikel, där det bland annat förklaras att tecknet signalerar till läsaren: lugn, sluta inte läsa; det kommer mera! Det handlar om samband; första delen av meningen är en förutsättning för det som kommer efter semikolonet.

När jag var barn spelade vi in Bullerbyn på VHS när det sändes på fredagskvällarna. Mellan avsnitten kom ofta signaturmelodin från nästa teveprogram med på bandet, vilket var underhållningsprogrammet ”Det kommer mera!”. Jag minns när min kompis skrattade åt det komiska i situationen, när vi satt där hemma i soffan. Några år senare gifte hon sig med min storebror. Livet är fullt av spännande följetonger.

Själv hade jag min karriär glamoröst utstakad framför mig; nästan hela livet var noga planerat. Min stora dröm var att bli läkare. Sommaren 2013 höll jag hänförd antagningsbeskedet i min hand till ett universitet utomlands. Men det som så länge varit min dröm utvecklades till en mardröm, när jag ett par månader in på terminen fick avbryta utbildningen på grund av svår sjukdom.

För mig kunde livet ha satt punkt för alltsammans. Men det gjorde det inte. Det blev ett semikolon; en fortsättning som jag inte ens visste att den fanns.

Det är inte alltid det blir så dramatiskt som det blev för mig den vintern; inte ens om man som jag är lite drastiskt lagd. Men livet blir ju inte alltid precis som vi tänkt oss. Egentligen hade det varit rätt tråkigt om så vore.

Det är nog därför jag är så förtjust i detta lilla skiljetecken. Punkter har sina platser och utropstecken har sina, absolut. Men inte så sällan under resans gång finns det ett samband att upptäcka mellan början och slutet av meningen.

Det finns helt enkelt skäl till att hålla ut; det kommer mera.

Elin Sörensson
elin.sorensson.lju@folkbildning.net

Dela