Efterlyses: container för dåliga argument på sopstationen

Olivia

Krönika: Olivia Ochoa funderar på vad det finns för bra ursäkter att inte sopsortera.

Jag återvinner allt. Alltså allt jag bara kan. Jag tvättar ur plastpåsar och hänger dem på tork för att sedan återvinna. Jag diskar av aluminiumlocket på crème fraiche-paketet, tar isär brödpåsarna i papper med plastinslag. Ja, ni kanske förstår. Det är en så liten ansträngning från min sida och varje gång jag tömmer mina välorganiserade påsar på återvinningsstationen så känns det bra. ”Lite mindre slöseri!” tänker jag.

Enligt naturvårdsverket slänger varje svensk i genomsnitt ett halvt ton sopor om året. En rent av skamlig siffra tycker jag. Vi måste bli bättre på att minska vår konsumtion. Att inte slänga allt i brännbart utan istället sortera och återvinna är ett steg på vägen. Varför inte göra det? Tänk efter: varför inte sopsortera? Om du, eller någon du frågar, har ett bra svar på denna fråga – mejla mig! Är genuint intresserad.

Okej, alla har olika prioriteringar i livet och är inte så maniska som jag som står och pillar av hällpipen i plast på filpaketet i kartong. Man gör så gott man kan. Men nått jag hört flera gånger i diskussionen om ”varför inte?” är: ”dom blandar ju allting ändå”. Vi tar och synar det argumentet. Om nu allting blandas till slut, varför finns återvinningsstationen överhuvudtaget? Att vara kritisk och ifrågasättande är sunt, det behövs. Men kom igen, tror folk verkligen att återvinningscentralen är en av vår tids största bedrägerier?! Att de byggs för syns skull för att sedan blanda allting? Det är bara en dålig ursäkt från lata. Säg istället: ”jag bryr mig inte”. Eller ”jag orkar inte”. Inte en bra anledning enligt mig men ett ärligt svar. Sedan kan vi ta diskussionen om varför du verkligen borde bry dig mer.

Till exempel: aluminium är väldigt energikrävande att framställa. Och om alla i Sverige skulle återvinna sina värmeljus, alltså behållarna i aluminium, skulle vi spara tillräckligt med energi för att värma upp 8500 hus. Bra, eller hur?!

Alla är lata. Absolut. I helgen ringde jag min mamma för att fråga henne en sak. Hon var då två rum ifrån mig. Jag var för lat för att resa mig ur soffan helt enkelt.

Det låter klyschigt men vi kan faktiskt åstadkomma mycket tillsammans. Många bäckar små och allt det där. Men vi kommer ingenstans genom att gömma vår lathet bakom ogenomtänkta argument. Så om du inte bryr dig: var i alla fall ärlig med det.

Olivia Ochoa
olivia.ochoa.lju@folkbildning.net

Dela