Robert Laul: “Alkoholen var det bästa som fanns i 24 år”

Robert Lauls bok ”Alkisbarn” handlar om hans liv som alkoholmissbrukare. Bild: Gabriel Andersson

Fylla minst tre dagar i veckan, självmordstankar och ett videoklipp som blev hans vändning. I dag lever Aftonbladet-profilen Robert Laul sitt liv som nykter alkoholist.
– Det var väldigt, väldigt jobbigt, säger han.

Hösten 2015 publicerades ett antal videoklipp på hemsidan “Sverigescenen.se”. “Robert Laul granskad” lyder rubriken. Snart dyker även del två och tre upp.

På filmerna syns Sportbladet-krönikören Robert Laul i ett märkbart berusat tillstånd.

Han äter med händerna ur en salladsbuffé, ropar sexistiska ramsor om en kollega och bråkar med en dörrvakt.

Det tar inte lång tid innan tusentals har sett klippen, som flitigt delas runt i sociala medier.

Kort därpå hörde Aftonbladet av sig för att stämma ett möte med Robert Laul, som blev ombedd att ta tjänstledigt och få behandling för sitt alkoholmissbruk. Snart flyttade han även med flickvännen, tillika SVT:s Washington-korrespondent, Carina Bergfeldt till USA och blev hemmaman.

Med all ledig tid kunde Robert Laul titta tillbaka och analysera sitt liv och sitt missbruk. Ett år senare hade han skrivit klart sin bok: Alkisbarn: Fotboll, fylla och fajt.

– För att skriva en bok behöver du två saker. Du behöver reflektera över ditt liv och du behöver tid, precis som jag fick där. Jag hade inte bestämt vad jag skulle göra i Washington, jag skötte markservicen men inte så mycket mer. Till slut kände jag att jag behövde berätta den här berättelsen, och då hade jag möjligheten att lägga 3-4 timmar av dagen på att skriva, säger han.

En röd tråd genom Robert Lauls liv började bli tydlig i takt med att han skrev boken. Alkoholen, som varit närvarande i hela hans liv, visade sig vara roten till det mesta.

– Jag skulle säga att jag mådde bra då och hade kommit långt i mitt tillfrisknande, men samtidigt när jag tittade bak och tänkte “hur fan blev det så här?” blev det rörigt. Boken var ett sätt att strukturera upp livet, tyda den röda tråden och sedan följa den. Snart såg jag att det var alkoholen som var den röda tråden.

Även i hemmet i Jonsered var alkoholen ständigt närvarande. Det var inte sällan som mamma och pappa var ute hela natten, eller att det var fest hemma. När Robert Laul själv testade alkohol för första gången var det som att hitta hem, menar han.

– Första gången jag drack blev jag kidnappad av alkoholen, sedan tyckte jag att det var det bästa som fanns i 24 år. Tog jag en öl kunde jag knappt sluta dricka, och det är något jag tror är ärftligt.

I Alkisbarn berättar Robert Laul om hela historien från början. Bland annat riktar han kritik mot Aftonbladets hantering av situationen.

– De var väl medvetna om mitt missbruk, men så länge jag levererade bra krönikor så såg de inte att de skulle behöva göra något åt det. Det var först när filmerna släpptes som de ville få till ett snack, säger han.

Filmerna tog hårt på Robert Laul, som hamnade i depression och blev självmordsbenägen

– Det var väldigt jobbigt, framför allt under dagarna som filmerna producerades. Då hade jag ännu inte slutat dricka och jag var i dåligt skick överlag. Det höll på att bli lite för jobbigt, för jag levde i min egen bubbla och tyckte synd om mig själv. Jag beter mig fruktansvärt illa på de där filmerna, men det kunde jag inte se då. Då såg jag bara att det var synd om mig, säger han.

Strax över ett år efter flytten till Washington bar det iväg hemåt igen. Men Robert Laul, en av sveriges största sportkrönikörer, återvände inte till Sportbladet.

– Den första tiden jobbade jag med ett gräv om nätcasinon. Då kunde jag skynda mig långsamt in i verksamheten igen. Jag är kvar som krönikör, men det inte alls lika mycket sport, säger han och fortsätter:

– Jag är mycket glad för det jag har i dag, och den människan jag har blivit. Att jämföra livet som nykter med livet som alkoholist är som natt och dag, säger han.

I veckan firade Robert Laul tre år som nykter.

Gabriel Andersson
gabriel.jl17@edu.ljungskile.org

Dela