Shireen Murad

Från kriget i Syrien till en svensk tjejklassiker

För snart fem år sedan flydde Ranim Albarazi från kriget i Syrien. I Sverige har hon  klarat av en svensk tjejklassiker, något som hon vill göra många gånger till. Foto: Shireen Murad.

När Ranim flydde från Syrien förlorade hon allt. Men i Sverige tog hennes liv helt nya vägar, och öppnades helt andra möjligheter. Hon läser på handelshögskolan, och har klarat av en svensk tjejklassiker.

– Jag blev jätteglad när jag insåg att jag var nära målet. Det var någonting jag aldrig trodde att jag skulle göra, säger Ranim med lysande ögon som speglar  glädjen över sin framgång.

Drygt ett år av sitt liv tillbringade Ranim i Libyen när inbördeskriget i Syrien bröt ut, och det var hennes första livsfarliga resa. Redan där var hon den starka tjejen som inte gav upp och satt hemma, utan hon tog alla möjliga jobb  även i Libyen. Därefter gjorde hon tillsammans med sin familj en annan livsfarlig resa och flydde till Sverige.

Ranims positiva inställning till livet, tålamodet, energin och hennes glada personlighet har underlättat för henne i många svåra situationer. Hon fick uppehållstillstånd i Sverige efter ett slitsamt år av väntan och förberedelse inför det nya livet. Hon lärde sig svenska ganska snabbt, och har jobbat som studiehandledare parallellt med sina studier. Men det är inte allt, för Ranim ville göra något nytt och annorlunda. Därför  bestämde hon sig för att genomföra en svensk tjejklassiker. Det var den utmaningen som hon länge har sökt.

– Man ska inte vara rädd för att göra saker som man aldrig har gjort, Man måste verkligen ta första steget och utmana sig själv, annars är det svårt för en att lära sig och utvecklas om man inte vågar, säger Ranim

Klarat av alla fyra delar
För att göra  en svensk tjejklassiker ska man delta i fyra riktigt svåra tävlingar, samt stå ut med  kyla, simma i stora sjöar, cykla, uthärda hunger och törst , och kanske utsättas för fara om man inte är erfaren. Det som framför allt hjälpt Ranim att ta detta steg var hennes stora entusiasm och starka vilja. Man måste klara av att åka skidor 30 km och cykla 100 km, simma 1000 m och springa 10 km. Detta  har inte avskräckt Ranim, och inte heller de stora skillnaderna mellan Sveriges väder och sitt hemlands väder, som kan vara en av svårigheterna som en nyanländ kan uppleva.

Ranim blev inbjuden att vara med i tv-programmet Idag om ett år i januari 2017. Programmet  handlar om att sätta upp ett mål och försöka nå det inom ett år. I december samma år klev hon in i studion med fyra medaljer. Tjejvasan, Tjejvättern, Vansbrosimmet och Lidingöloppet.

Hon har förberett sig noga inför varje tävling, och bara blickat framåt. Varje tanke på att hon skulle misslyckas besegrade hon genom att bara tänka på målet. Hon har aldrig någonsin åkt skidor, och trodde inte heller att hon skulle göra det. Men nu har hon åkt  30 km i ett av Sveriges kallaste områden. Varje gång kände Ranim sig trött eller hade ont, övertalade hon sig själv att det inte var så mycket kvar, och att målet var så nära.

Det brukar vara svårt för många som från varmare länder att uthärda  det kalla vädret, men Ranim kände ingen tveksamhet eller rädsla inför att simma eller åka skidor i det kalla vädret. Det var det jobbigaste hon har gjort, men det känns väldigt skönt för henne att hon klarade av det.

– Varje gång jag ramlade, försökte jag bara tänka positivt. Mina inre samtal med mig själv handlade alltid om att jag kan göra det här, jag har gått igenom svårare situationer och jag klarade av dem. Nej, jag ger inte upp, säger hon.

Normbrytare
För en muslimsk tjej som kommer från ett land som har helt andra förutsättningar, kultur och värderingar är det kanske inte så självklart att delta i sådana tävlingar. Men när man träffar henne och hör energin i hennes röst förstår man vilken stark tjej hon är,  att hon älskar att utmana sig själv, och att hon är en mycket målinriktad person

Det som fick Ranim att vilja delta och genomföra tjejklassikern var något större än man kan tro. Målet var större än att komma fram till målet och få medaljer för det. Ranim hade ett annat mål som bara hon var helt medveten om. Hon ville bryta normerna och ändra den stereotypiska synen på den muslimska tjejen. Hon vill bli en förebild för andra muslimska tjejer, och visa att slöjan inte är det hinder som många tror. Hon tycker att vi människor skapar våra hinder, och stannar inom våra egna gränser. Ranim blir glad när hon ser unga muslimska tjejer som tränar och deltar i liknande tävlingar, och inser att det inte finns något som hindrar dem.

– Det finns inget i vår religion som hindrar oss från  att träna, utan tvärtom. Vår religion uppmanar oss att vara rädda om våra liv, träna, äta bra och ta hand om vår hälsa, man måste verkligen göra det för att orka med livets påfrestningar, säger Ranim.

Ranim gillar att utmana sig själv
Att åka skidor var något nytt för Ranim, men olika former av sport har varit hennes intresse sedan barndomen. Redan i 12-årsåldern var hon med i ett basketlag i Damaskus, studerade och sjöng med skolans kör. Hon hade en mycket aktiv barndom, och hon är känd för att vara mångsidig och tycker att hon fick hålla på med idrott så mycket hon önskade i Sverige. Hennes familj var medvetna om vilken stark tjej hon är, och de har  stöttat henne mycket inför den svenska tjejklassikern. Reaktionerna från hennes omgivning har varit positiva. Hon har fått stöttning från nästan alla omkring henne, men speciellt från sin mamma, som spelat en väldigt stor roll för hennes framgångar i skolan och livet överhuvudtaget. Mamman Mazina har lärt henne att vara självständig och kämpa för att nå sina mål. Men det fick inte Ranim att sluta känna att hon behöver lära sig mer, och kämpa mer i det nya samhället för att få nya erfarenheter om livet i Sverige. Och att genomföra tjejklassikern stärkte hennes självkänsla och självförtroende. Hon har också stärkt den bilden av henne hos omgivningen med. De tror nu ännu mer på hennes stora potential, menar Ranim.

– När jag tänker på hur det kändes när  jag klarat av en svensk tjejklassiker, hittar jag inga ord som beskriver min känsla, det var liksom en dröm, som jag vill uppleva många gånger i mitt liv.  

Framtida planer
Idag är idrotten en del av Ranims liv, det är hennes sätt att orka med alla påfrestningar och stress som är  en del av vardagen. Hon tror på sporten som ett bra sätt att integrera sig med det svenska samhället. Utan det hon gjort, hade det blivit svårare för henne att ta sig in i det nya samhället och lära känna nya människor. Det svåraste för henne med flytten till Sverige var att hon i början kände sig väldigt ensam, och idrotten blev hennes sätt att hitta en väg ut ur mörkret. Hon vill att idrott ska prägla hennes och hennes familjs livsstil.

När Ranim blev tvungen att fly till Sverige hade hon bara ett års studier kvar på  Damaskus universitet. Hon studerade ekonomi i tre år men fick inte slutföra studierna. I augusti i år blev hon antagen till handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hennes dröm är att jobba med det hon studerar, men också att studera projektledning. Hon vill bli projektledare för olika projekt inom idrott som ett sätt för att förbättra integrationen. Hon menar att hon har många ideer och drivkraft för att leda människor till bättre livshälsa, men saknar bara metoden.

– Idrotten  är det bästa sättet för människor att mötas. När man står på tävlingsbanan, tänker man inte på vad de andra talar för språk, eller har för bakgrund. Det är sådana möten mellan människor som behövs i dagens Sverige för att  slå sönder alla hinder och gränser som finns, avslutar Ranim.

Shireen Murad

shireen.jl17@edu.ljungskile.org

Vänner utan gränser

”Jag älskar verkligen att jobba med denna verksamhet eftersom jag får träffa så många härliga människor från hela världen” säger verksamhetsansvarig Siv Tengberg. Foto: Shireen Murad

Filmon och Roland träffades för första gången genom Samhällsguide Uddevalla för ett år sedan. Foto: Shireen Murad

 

Filmon och Roland, med helt olika bakgrund, språk och värderingar,  träffades för första gången genom Samhällsguide Uddevalla för ett år sedan. Idag är de bästa vänner och lär sig mycket av varandra

— Jag känner mig nöjd av att se att vi kan ha en bra relation. Det är spännande att ha en vän som har en annan bakgrund, säger Roland.

November är en månad när  man kan känna sig deppig. Det är  mörkt ute och kallt. Men inte för Samhällsguide Uddevallas medlemmar just idag. Så fort kommer man in hör man kloten som rullar fram  mot sitt mål, de tio uppställda käglorna i slutet av den glänsande banan. På skärmarna ovanför står namnen på spelarna, samtidigt som man hör hur många språk som helst.

Det är full fart i Bowlinghallen idag. På bana nummer 12 tävlar Filmon Negash och Roland Schädlich mot varandra. För fyra år sedan kom Filmon Negash från Eritrea till Sverige. I början kände han sig väldigt ensam, han hade inga släktingar här, inga vänner, och talade inte  språket. Dessutom hade han hamnat i ett främmande samhälle med helt andra värderingar.

Han började studera på SFI och sedan  fick han jobb på ett äldreboende. Han tillbringar en stor del av sin vardag på jobbet, men sedan han började träffa Roland Schädlich har känslan av ensamhet minskat. De träffas då och då, fikar, promenerar och gör många aktiviteter tillsammans.

— Roland är en jättebra och snäll person, jag lär mig mycket av honom, språk och mycket annat som handlar om det svenska samhället. Vi har mycket roligt när vi träffas, jag har till och med plockat svamp tillsammans med Roland, något som jag gjort tidigare och saknat att göra i Sverige, säger Filmon Negash.

Roland Schädlich har tyskt ursprung, men har bott i Sverige i 43 år. Hans dotter föreslog att han skulle ansluta sig till Samhällsguide Uddevalla, och blev matchad med två killar med utländsk bakgrund. Idag har Roland två vänner genom Samhällsguide, Filmon och en kille som heter Muaz.

Han tycker att Samhällsguide gör mycket för integrationen i Uddevalla. Och om människor från olika kulturer umgås och lär känna varandra försvinner rädslan för det främmande. Han tycker att Filmon är jättefin person, och han har lärt sig mycket av den verklighet  som Filmon levt i tidigare, liksom några ord på Filmons modersmål. Han tycker att utbytet är väldigt bra och betyder mycket för honom.

 — Det finns många människor som vill väl. Om jag är snäll mot migranter som upplevt många gånger svåra saker, kan de känna sig tryggare. På det viset kan hjälpa både samhället och individen, säger Roland Schädlich.  

Stämningen i hallen är hög, och på en bana intill Filmons och Rolands utbryter jubel när någon slår en strike Oavsett vad har de för bakgrund, vilka språk de talar och vilken tro de har, så möts de och pratar och har roligt över alla  gränser.

De har blivit matchade av Samhällsguide uddevalla som har i uppdrag att skapa personliga möten mellan nyanlända och svenskar. Siv Tengberg är verksamhetsansvarig. Hon intervjuar och matchar deltagarna utefter intressen, utbildning, yrke och familjesituation. Siv Tengberg menar att verksamheten är mycket viktig och verkligen skapar integration i Uddevalla. Det viktiga är att människor möts och integreras i praktiken, och inte att man bara pratar om hur integrationen ska förbättras i Uddevalla. Det är viktigt att deltagarna känner sig delaktiga och kan påverka verksamheten.

— Jag älskar verkligen att jobba med denna verksamhet eftersom jag får träffa så många härliga människor från hela världen, säger Siv Tengberg.

Samhällsguide Uddevalla startades 2014  som ett projekt. Ett år senare blev det en fast verksamhet. Idag har verksamheten 589 aktiva deltagare, fördelat på 358 nyanlända och 231 samhällsguider, men intresset varierar. Enligt Siv Tengberg var det i början väldigt många Uddevallabor som ville bli samhällsguider, och de första åren kunde de göra omkring 100 matchningar per år. Men nu har antalet matchningar sjunkit markant. Just nu har de stor brist på samhällsguider och vill att män, kvinnor och barnfamiljer i alla åldrar ska anmäla sig.

Trots svårigheterna fortsätter Siv Tengberg att genomföra intervjuer och matcha deltagare. Hon hjälper dem att ta det första steget, sedan är det frivilligt och ett gemensamt ansvar som ligger på de matchade paren att vänskapsrelationerna skall stärkas.

Förutom att matcha deltagarna så arrangerar Samhällsguiden gruppaktiviteter. Det kan vara olika saker,  men några av de populäraste är bowling, knytkalas, utflykter i naturen, öppen scen/kulturkafé och Luciaträffen. Vissa av gruppträffarna genomförs i samarbete med olika föreningar och studieförbund.

När människor möts, utvecklas, lär känna varandra och har trevligt tillsamman, det tycker Siv Tengberg är det bästa. Hon menar att vänskap talar samma språk.

— De alla har sökt sig till oss eftersom de har en och samma önskan: att vi skall lära känna varandra och integreras i ett gemensamt samhälle. Vi vill hjälpa människor att se varandra och att fördomar motverkas,  avslutar Siv Tengberg.

Shireen Murad

shireen.jl17@edu.ljungskile.org

Från Reinos flitigaste elev till pristagare

Cirkusartisten Johanna Abrahamsson utsetts till Årets Charlie 2018. Foto: Shireen Murad.

När Johanna Abrahamsson var sju år blev hon fascinerad av cirkusartisterna Reino och Elsie. Hennes dröm var då att bli lindansare. Nu har hon utsetts  till Årets Charlie.
– Det är jätteroligt att få priset, vilken ära, säger cirkusartisten Johanna Abrahamsson.

Lindansaren och akrobaten i världsklass Reino har alltid varit Johanna Abrahamssons första inspirationskälla. Han startade Uddevalla cirkusskola och hennes intresse väcktes i tidigt ålder tack vare honom. Johannas dröm var att kunna lindans och bli akrobat precis som Reino och hans partner Elsie. Redan för många år sedan uppfyllde hon denna dröm och har sedan dess varit en känd profil inom cirkuskonsten. Förra veckan utsågs hon till Årets Charlie av Akademien för cirkuskonstens bevarande i Sverige.
– Jag blev helt överraskad när jag fick höra att jag skulle få priset, det betyder verkligen mycket för mig, och jag blev så glad över att jag fick det. De lyckades verkligen att hålla det hemligt så under vår föreställning på Reino dagen, säger Johanna Abrahamsson med ett stort leende.

Hennes resa inom cirkuskonsten påbörjades efter gymnasiet. Hon har ägnat mycket tid av sitt liv åt att utveckla sitt intresse och sin talang. Bland annat har hon tillbringat många långa timmar med att träna på att dansa på lina. Men hon stannade inte där, utan hon fick också lära sig att göra mycket annat. Stöttningen från hennes omgivning har varit stor, hennes närmaste och Reinos cirkusskola har spelat en viktig roll i den framgångsrika resa som hon har gjort.
– Detta är en stor del av mitt liv. Jag har jobbat mycket med att bli mer än lindansare. Jag uppträder som akrobat och jonglör och arbetar även med rockringar. Jag tycker att det är väldigt roligt att ha en variation.

Johanna Abrahamsson växte upp i Dramsvik mellan Uddevalla och Ljungskile, men för att uppfylla sin dröm fick hon ta sig långt från Uddevalla och utanför landets gränser. Målet var att utbilda sig ännu mer inom cirkuskonsten. Efter Reinos cirkusskola gick hon på cirkushögskolan i Paris. Hon har även studerat sjukgymnastik vid Göteborgs universitet. Hon har också rest mycket inom Sverige och till andra  länder för att uppträda. Att glädja andra är viktigt.
– Cirkus betyder mycket för mig, jag har en väldigt stora förmån som får lov att  arbeta med någonting som jag tycker är jätteviktigt och roligt. Det är en fantastisk väg för att sprida rörelseglädje, säger hon.

Årets Charlie är  bara en av de priser som Johanna Abrahamsson har fått. År 2007 tilldelades hon Västra  Götalandsregionens kultursstipendium samt Mats Ljungs tôrparpris. År 2000 erövrade hon silverpriset vid internationella cirkusfestivalen i Nordkorea, Art spring festival. Dessutom har hon fått Uddevalla kommuns kulturstipendium, och ett stipendium av Uddevalla Sparbank. Med föreningen Bohusläns cirkussällskap Reinos vänner  ordnar hon efter varje föreställning workshops, men drömmen är större än så. Hon vill bygga en permanent cirkuskvarn och att skapa en fast verksamhet som tar emot människor som vill prova på och se cirkuskonsten. Detta jobbar hon hårt för.
– Vi märker att vi inspirerar andra mycket. De workshops som vi ordnar efter varje föreställning är väldigt bra för publiken som vill vara delaktig. Dels provar de cirkuskonsten, och dels tränar de balans, och mycket kroppskontroll. Men vi hoppas verkligen att vi ska snart ha vår cirkuskvarn, avslutar Johanna Abrahamsson.

Shireen Murad

shireen.jl7@edu.ljungskile.org

Efter 30 år väljer Hasse Hagberg att stänga butiken

 

”Det ska bli skönt att ha mer tid för att ta hand om hus, gård och mina fritidsintressen,” säger Hasse Hagberg. Foto: Shireen Murad

Färre kunder under vintern orsaker i första hand att det enda ställe som Ljungskileborna brukade köpa Surf och frilufts utrustningen ifrån stänger denna vecka.

– Det ska bli skönt att ha mer tid för att ta hand om hus, gård och mina fritidsintressen, säger Hasse Hagberg.

Efter snart 30 år bestämde sig ägaren Hasse Hagberg för att lägga ner sportbutiken i Ljungskile. Anledningen är att det är ont om kunder under vintern. Speciellt efter att internethandeln började bli vanligare så har läget för butiken försämrats ännu mer. Han var tidigare idrottslärare, och det var anledningen till att han började sälja vindsurfingutrustning och diverse sportutrustning.

– I juni, juli och augusti går det bra. När turisterna är här rullar det fint. Men annars är det knappt och går inte runt, säger Hasse Hagberg.

För Hasse Hagberg har butiken betytt mycket. Den har inneburit möten med människor och speciellt sportälskare som delar samma intresse. Han kommer att fortsätta att hålla på med sina intressen som golf och fotboll efter att butiken har stängt helt, och ägna mycket tid åt sitt övriga privatliv.

– Här är det många butiker, de flesta butikerna håller på med i några år sedan lägger dem ner, säger Hasse Hagberg.

Många kunder har blivit ledsna när de har fått reda på att butiken kommer att läggas ner, berättar Hasse Hagberg. Även andra butiker i Ljungskile påverkas. När det blir färre butiker i byn så åker folk till Torp för att handla, så det är inte bara kunderna som känner sig ledsna över det.

– Det är klart att varje butik som läggs ner gör att fler människor blir tvungna att åka till Torp för att handla, avslutar Hasse Hagberg.

Shireen Murad

shiren.jl17@edu.ljungskile.org

Projekt får en halv miljon för att menssäkra arbetsplats

Vise ordförande: Klara Rydström. Foto: pressbild
Aktivisten: Denise Olsson Bergqvist. Foto: Anna Orell

Organisationen Mensen – forum för menstruation får en halv miljon för att ”menscertifiera” kommuner och företag.
– Att skapa mensvänliga arbetsplatser kan absolut ingå i företagens jämställdhetsplan, säger uddevallabon och aktivisten Denise Olsson Bergqvist. 

Mensen – Forum för menstruation är en organisation som skapades 2013 och arbetar med mensrelaterade frågor. De ordnar bland annat studiecirklar för att sprida mer kunskap om mens och drev tidigare projektet Mensmegafonen. Idag går organisationen ett steg vidare i sin kärnfråga. Projektet ”Menscertifiering av arbetsplatser” får 500 000 kronor för att ge arbetsplatser verktyg att skapa ett så kallat mensvänligt arbetsklimat. Organisationen menar att mensen är en arbetsmiljöfråga men har inte uppmärksammats tidigare.
— Att prata om mens är fortfarande tabubelagt, och kunskapsbristen kring mens är stor. Många lider av sjukdomar som är relaterad till mens, som till exempel endometrios. Forskning visar att vi vill kunna prata mer om mens,  men att det inte finns utrymme att göra det, säger vice ordförande på Mensen – forum för menstruation.

Målet med projektet
Projektets mål är att bryta menstabun i arbetslivet genom att minska okunskapen och integrera menstruerande behov i arbetet för en god arbetsmiljö. Det är första gången projektet genomförs i Göteborg. Projektet ska utgöra grunden för en framtida föreläsningsverksamhet “Menscertifiering av arbetsplatser” som ska erbjudas arbetsplatser och företag. Samverkanspartners i projektet är Forza Fotboll App. Det initiala målet är att hjälpa nära arbetsplatsen att få en bättre miljö kring mens, att medarbetarna ska känna sig bekväma. Men också andra typer av arbetsplatser som har någon problem i det. Projektet ska börja med framför allt kontorsarbetsplatser, men målet är att kunna hjälpa andra typer av arbetsplatser.
— Vi försöker lyfta arbetsmiljölagen i projektet, att man ska anpassa arbetsförhållanden till både den fysiska och psykosociala biten, säger Klara Rydström.

Tveksamhet i Uddevalla
En fråga som ställdes på Facebook och besvarades av fyrtiofem Uddevallabor, visade en hård kritik mot projektet och många frågetecken kring hur staten tänker. Frågan var om Uddevallas arbetsplatser skulle gynnas av detta bidrag och vad det tycker om att prata om mens överlag, och vad de tycker om att prata om mens. Tre av dessa tyckte att det var viktigt att ta bort den negativa stämpeln.
Aktivisten i mensrelaterade frågor, Denise Olsson Bergqvist som också är Ungdomssamordnare i Uddevalla men också kulturarrangör och poet, tycker att mensfrågor berör alla.  Att arbetsplatser kan få bidrag för att arbeta extra med liknande frågor. Hon ser projektet som en pusselbit i jämställdhetskampen.
— De flesta arbetsplatser och kommuner har någon form av jämställdhetsplan, styrdokument eller värdegrund kopplat till dessa frågor och där kan absolut kan arbete för mensvänliga arbetsplatser ingå,  säger Denise Bergqvist Olsson.
Majoriteten av uddevallaborna som svarade på frågan var kritiska till att prata om mens som ett problem. Det fanns till och med någon som tyckte att menscertifieringen kommer att göra kvinnan mindre attraktiv på arbetsmarknaden, vilket inte behövs i ett redan mansdominerade samhälle.

Denise Olsson Bergqvist tycker att det görs för lite för att normalisera en 
helt vanlig kroppsfunktion, och det bör läggas mer energi på det. I hennes arbete möter hon främst ungdomar som ibland inte vet var de kan vända sig vid behov av mensskydd eller vem de kan prata med om det.
— Generellt finns det mycket social skam kring mens, speciellt när det kommer till att prata med vuxna om det. Det saknas också adekvat sexualkunskap i skolan om mens. Kränkande kommentarer som ”har du mens eller?” används för att förminska tjejer och kvinnor och inte ta deras ord och känslor på allvar, säger hon.

Projektet har två huvuddelar
Projektet kommer innehålla workshops och även besök på arbetsplatser för att undersöka attityder men också praktiska behov såsom toaletter och om det finns mensskydd tillgängligt för de anställda.
— Efter denna researchperiod kommer vi att ta fram material och metoder för att utveckla arbetsplatser bättre, säger Klara Rydström.

Trots kritiken, energin går upp
Utmaningarna är stora och kritiken är hård, men det påverkar inte Klara Rydström eller hennes kollegor, utan det ger de mer energi och kraft. Klara Rydström betonar att kritiken som de får och debatten kring det symboliserar att det fortfarande är okunskap kring mens, men de får samtidigt många meddelanden från arbetsplatser som tycker att det är en viktig fråga.
— Om vi skulle prata om sex och amning till exempel så ser vi att mens är en del av ett större problem, så detta projekt är oerhört viktigt för jämställdhet i vårt samhälle, säger Klara Rydström.

Shireen Murad

shireen.jl17@edu.ljungskile.org

”Matsalen är inte vårt ansvar”

Efter att HSB tog över Sofiedals trygghetsboende, matsalen lades ner. Det skapade ett missnöje hos boenden. Foto: Shireen Murad

Efter att Sofiedals äldreboende i Ljungskile gick över till ett trygghetsboende, har matsalen lagts ner. Något som lett till ett missnöje bland vissa boende. Lars Jacobsson är bland de som inte tycker att det var en bra ide.

— Vi har förlorat vårt gemenskap, säger han.

I maj 2018 tog bostadsbolaget HSB över Sofiedals boende och bytt boendeform, från ett äldreboende till ett så kallat trygghetsboende. Denna förändring ledde till att matsalen lades ner. Ett trygghetsboende är för den som inte känner sig trygg och bekväm i sin nuvarande bostad och vill bo i en annan lägenhet där man har tillgång till gemensamma aktiviteter. Ett äldreboende söker man sig däremot när man vill ha mer hjälp.

En följd av detta är att serveringen i matsalen lades ner, vilket för många var det enda tillfället som det fick att samlas på.
— Det inte bara matsalen som lagts ner,  dessutom får vi betala för mat som kommunen levererar och som inte ens är näringsrik på något sätt. Vi kan köpa bättre mat på ICA för samma pris, säger Lars Jakobsson.

HSB:s ansvar efter att har tagit över boendet, är att hyra ut 40 lägenheter till de som söker ett trygghetsboende. Det finns inget krav på HSB att ha en matsal igång på ett trygghetsboende  och som det ser ut nu finns ingen förändring på sikt.
— Det är inte vårt ansvar att ha en matsal på Sofiedals trygghetsboende. Det är som att bo i en vanlig lägenhet. Att maten inte är bra är kommunens ansvar, säger presstalesman på HSB Owe Lislerud.

Anledningen för att lägga ner matsalen är samma hos kommunen. Att skillnaden mella ett trygghetsboende och ett äldreboende avgör om det skulle finnas en matsal på Sofiedals eller inte. Även maten som boendet tycker är dyrt, kan kommunen inte göra något åt det.
— På ett trygghetsboende krävs det bara att ha en yta att samlas på. Vi kan inte heller leverera billig mat för då kommer vi att konkurrera med restauranger, det finns inget tvång på att de ska äta kommunens mat, säger Malin Krantz socialchef på Uddevalla kommun.

Det bor drygt än 35 personer i lägenheterna som HSB hyr ut på Sofiedals trygghetsboende som får hemtjänst vid behov. En annan skillnad från ett äldreboende brukar ofta ha en värd eller värdinna som ordnar aktiviteter för alla boende.
På Sofiedals trygghetsboendet jobbar sedan fem år tillbaka trygghetsvärdinna Linda Olausson Noremalm som har jobbat där i fem år. Hon anordnar aktiviteter varje vardag, och menar på att hon har världens bästa jobb. Linda Olausson Norrmalm är medveten om klagomålen på att matsalen togs bort.
— Det finns ingen matsal längre, och varken HSB eller kommunen sagt att boendet ska ha det igen. Jag tror att majoriteten trivs med att bo här. Det är som att bo i en vanlig lägenhet, men med tillgång till gemensamma aktiviteter, avslutar Linda Olausson Noremalm.

Shireen Murad

shireen.jl17@edu.ljungskile.org

Hällebergsskolan kan tvingas betala 300 000 kronor i vite

Hällebergsskolan i Ljungskile. Foto: Samuel Stålros.

När skolinspektionen granskade Hällebergsskolan i Ljungskile tidigare i höst, framkom allvarliga brister på tre olika områden. Vilket lett till att skolan riskerar 300 000 kronor i vite.

En stora granskning som GP har gjort om Hällebergsförsamlingen och Hällebergsskolan, visade att många elever mådde psykiskt dåligt på skolan.  Det ledde till att Skolinspektionen gjorde en granskning i mitten av september. Nu har skolinspektionen beslutat att förelägga 300 000 kronor i vite.

– Om skolan huvudman inte vidtar åtgärder,  kommer förvaltningsrätten utdöma vitet. Det betyder att skolan måste betala de 300 000 kronorna, säger Frida Eek utredare på Skolinspektionen.

Nu har skolans huvudman, Hällebergs församlingen, fram till den 15 februari 2019 på sig att rätta till bristerna . Skolinspektionens kritiserade skolan för bland annat bristande trygghet, studiero och kränkande behandling i skolmiljön, vilket också har påverkat elevhälsan. Enligt kritiken så måste undervisningen vara strukturerad och utgå från målen i läroplanen och kursplan, och att den ska vara saklig, allsidig och bygga på vetenskaplig grund.

– De måste redovisa att det har skett en förändring, avslutar Frida Eek.

Shireen Murad

shireen.jl17@edu.ljungskile.org

Från fotbollstadion till skrivandet

”Det som gör mig glad är att se positiv förändring”Lasse Mattila. Foto: Shireen Murad

Han hade en dröm som liten att bli professionell fotbollsspelare. Lasse Mattila fick förverkliga drömmen och spelade i 15 år. Sen började han under resans gång att engagera sig i frågor kring utanförskap och utsatthet.

Idag är Lasse Mattila författare, föreläsare och handledare efter att han har spelat fotboll i många år. Han är utbildad till socionom, och har jobbat som kurator i skolan och i socialtjänsten med utsatta barn i över 20 år.

På årets bokmässan var Lasse Mattila en av de inbjudna författarna. Han var där och presenterade bland annat sina två böcker. Hans första bok heter Att förebygga livslångt utanförskap – en handbok för vuxenvärlden runt utsatta barn och ungdomar. Den andra heter Att bygga bärande relationer – om vuxenvärldens möjligheter i arbetet med utsatta barn och ungdomar.
Författaren Lasse Mattila brukar oftast få reaktioner från människor som gillar och är engagerade i frågor om utanförskap och utsatthet.
– Det som känns bäst för mig när jag får läsarnas respons är att höra att mina böcker gör skillnad i deras vardag, säger han.

Mycket engagerad i utanförskap och utsatthet
För Lasse Mattila är det jätteviktigt att vara engagerad i utanförskap och utsatthets frågor. Han vill att barn och unga som hamnar i utanförskap för att de mår dåligt psykiskt ska få tillräckligt hjälp och stöttning för att må bättre och bli självständiga individer. Lasse Mattila vill se en hållbar positiv förändring i samhället. Därför engagerar han sig mycket i de frågorna. Han också är en del av två olika verksamheter som har ungas psykiska hälsa i fokus. Han verkar i Familjelänken som arbetar för att kvalitetssäkra och utveckla kommuners insatser för utsatta barn och ungdomar inom området för förstärkt jour- och familjevården. Dessutom jobbar han på Registerskydd Sverige där de utbildar myndigheter och individer i hantering av skyddade personuppgifter. Lasse Mattila ägnar mycket tid åt de frågorna utifrån ett mänskligt , men också ett ekonomiskt perspektiv
– Psykisk ohälsa ökar stadigt. En ung människa som hamnar i utanförskap på grund av det kostar samhället mellan 350 000 kr och 1,7 miljoner per år. Så skulle vi förhindra en ung människa att hamna i utanförskap, sparar vi väldigt mycket av samhällskostnader.

Egen insats
Lasse Mattila gör också en egen insats när det kommer till barn och ungas psykiska hälsa. Han skriver böcker, föreläser och är till och med utbildad till handledare. Då jobbar han främst med personal inom skola och socialtjänst och familjehemmen och ger stöd och guidning om hur de kan hantera situationen för barn och unga som upplever ett utanförskap.
Musiken är också ett sätt för honom för att förmedla sitt budskap. Även sitt musikintresset har han engagerat i samma syfte. Syftet att förebygga och förhindra att ungdomar hamnar i någon slags psykisk ohälsa som i sin tur leder till större problem som kriminalitet, missbruk eller lång arbetslöshet. Inspirationen till låtarna får han bland annat i sina vardagliga möten med barn och unga i utsatta livssituationer.
– Jag tycker det är viktiga och angelägna ämnen för samhället – Hur hjälper vi barn och unga och hur hanterar de påfrestningarna som livet ibland innebär på ett sätt som hjälper dem att bli självständiga individer.

Om Lasse Mattila skulle skriva om något annat ämne än utanförskap och utsatthet, skulle det vara om hur man förverkligar sina drömmar.
Om fem år vill han fortsätta i samma spår, och förmodligen med hjärtefrågor som medicinering och diagnostisering av barn och unga.
– Det som gör mig glad är att se positiv förändring. Jag tror också att varje liv har ett syfte, att vara en människa har mening, och någonstans är det upp till oss att söka och förverkliga det.

Tidigare har han spelat fotboll i över 15 år i Finland, Sverige, Norge och Brasilien.
Åren som fotbollsspelare, samt jobbet med barn och unga, har har betytt mycket i Lasses liv. De har inspirerat honom mycket. Inspirationen fick honom ta ett steg vidare och att skriva sina två böcker.
– Min räddning var några av de idrottsledare jag möte under uppväxten. och jag inspireras också av människor som sökt sitt syfte i livet och förverkligat det, avslutar Lasse Mattila.

Shireen Murad

shireen.jl17@edu.ljugskile.org

Sprudla lämnar det röda gamla magasinet

Sprudlas flyttning pågår. Invigningen på Lördag. Foto: Shireen Murad

På lördag inviger livsstilsbutiken Sprudla sin nya lokal i Ljungskile. Flytten går från det röda gamla magasit till en större och mer central lokal.
– Jag har alltid varit förtjust i denna lokal, säger ägaren Linda Klang.

Sprudla är en livsstilsbutik som säljer inredning, kläder, och mycket annat. Nu lämnar ägaren  Linda Klang sin gamla lokal på Vällebergsvägen i centrala Ljungskile och flyttar till en ny lokal som ligger precis bredvid Ljungskile biblioteket. Men det är inte den första flytt som affären gör, utan den flyttade för ungefär fem och ett halvt år sedan från den lokalen som ligger mittemot Coop, där den hade legat i drygt sex och ett halvt år.

– Vi ser väldigt mycket fram emot denna flytt. Den ny lokalen är betydligt större, med fem skyltfönster, säger Lina Klang som äger butiken sedan 2006.

Flyttprocessen pågår fortfarande och väntas bli klar innan lördagen, då det är dags för invigning. Flytten innebär inte någon förändring av Sprudlas utbud av varor, enligt Linda Klang. Det kommer att vara sig likt även i den nya lokalen

– Vår förväntning är att det kommer att bli jättebra för oss i den nya lokalen. Det innebär ny energi och en ny kick för oss, avslutar hon.

 

Shireen Murad

shireen.jl17@edu.ljungskile.org

Ett gemensamt ansvar för bättre psykiskt hälsa

Psykologerna Siri Helle och Philip Hwang diskuterar pressen på dagens unga under bokmässan 2018.

Den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat de senaste åren det visar många undersökningar. På bokmässan 2018 arrangeras psykologi scenen, som handlar om pressen på dagens unga.  

På bokmässan 2018 i Göteborg som startades igår, var det många gäster som diskuterade olika psykologiska frågor. Psykologerna Siri Helle som skrev romanen bränn alla broar, och Philip Hwang som skrev boken ungdomar och unga vuxna pratade om varför unga mår psykiskt dåligt, och om statistiken stämmer eller inte.

En Rapport från socialstyrelsen visar att den psykiska ohälsan bland barn har ökat med 100 procent på tio år och bland unga vuxna med 70 procent under perioden 2006- 2016. Men Siri Helle har en annan åsikt om de rapporterna.

– Vi har alltid pratat om den stigande psykiska ohälsan, men faktumen är att den har ökat mest på 80 och 90-talet. Det är bara att man kan prata mer öppet, och att medierna fokuserar mer på det.

Båda gästerna hade samma åsikt om att pressen är en del av vår vardag. Samt att det är mycket som förväntas från dagens unga att de ska må bra och ha det bra på olika sätt. Allt är en press i sig som kan få många att må dåligt. Men om inte den drabbade personen tar initiativet att söka hjälp, och inte omgivningen heller tar sitt ansvar då är det lätt att drabbas av ångest och depression.

– Omgivningen har ett stort ansvar, vi ska inte nöja oss med att bara fråga hur mår du och sedan lägga locket på, säger Philip Hwang.

“ vi tänker bara kropp “

De gemensamma tipsen för bättre psykisk hälsa som Siri Helle och Philip Hwang gav under samtalet handlade väldigt mycket om att prata och lyssna. Samt öka kunskapen i skolorna och utbilda fler psykologer. De pekade också på att ibland mår man dåligt men vet inte att det kanske är depression eller ångest. Med andra ord är det ibland svårt att prata om det för man saknar kunskap eller inte ser olika nyanser i det. Då blir det oftast att antingen man är sjuk eller frisk.

– En tredjedel av de som vänder sig till vårdcentralen tror att de är fysisk sjuka, när det är egentligen är en psykisk orsak bakom, men vi tänker bara kropp, säger Siri Helle.

Hjärnforskaren Sissela Nutley säger i en intervju till SvD att sociala medier tros vara en bakomliggande faktor bakom den press som dagens unga upplever.  Hon förklarar att sociala medier kan vara den stora boven i dramat.

– Det kanske spelar en liten roll, men  det är många saker som dagens unga försöker att hinna med, att avsluta sin utbildning, skaffa sig fast jobb och kanske barn och familj, avslutar Philip Hwang.

Shireen Murad

shireen.jl17@edu.ljungskile.org