Johan Lindahl

Fyra hus i Ljungskile kan få pris

Nästa vecka beslutar Samhällsbyggnadsnämnden vilka byggnader i kommunen som ska få byggnadsvårds- och arkitekturpriset.

Under torsdagen meddelades nomineringarna på kommunens hemsida, och fyra av dem finns i Ljungskile.
För byggnadsvårdspriset, som tilldelas årets bästa ombyggnad eller renovering, är tre Ljungskilebyggnader nominerade – Anfasteröd Gårdsvik, ett hus på Treklöversvägen på Lyckorna och gamla Ica-huset.

Arkitekturpriset tilldelas det bästa nybygget, och där är Ljungskile Havsdelikatesser nominerad. Vid mötet den 16 november får varje ledamot i Samhällsbyggnadsnämnden rösta på vilken byggnad som vinner respektive pris.

Det förstnämnda har vunnits av Ljungskilebyggnader vid två tillfällen. 2016 vann Flaggberget på Lyckorna, och 2014 fick Musselbaren utmärkelsen.

Johan Lindahl
johan.jl16@edu.ljungskile.org

Göteborgs stift får kvinnlig biskop

Susanne Rappmann blir den första kvinnliga biskopen i Göteborgs stift. Foto: Pressbild

Under onsdagen valdes Susanne Rappmann till biskop i Göteborgs stift. Hon blir därmed den första kvinnliga biskopen i stiftet.

När det preliminära valresultatet var sammanställt stod det klart att Susanne Rappmann blir Göteborgs stifts 24:e biskop sedan den första tillträdde 1665. Susanne valdes med siffrorna 68,8 procent mot Erik Johanssons 29,6 procent, 773 mot 332 röster.

Susanne Rappmann tituleras nu biskop electa, vald biskop, fram till den 4 mars 2018 då hon vigs till biskop i Uppsala domkyrka. Då efterträder hon biskop Per Eckerdal som går i pension.

Susanne Rappmann arbetar sedan 2014 som kyrkoherde i Mölndals pastorat i Göteborgs stift och föddes i Skåne 1965.

Johan Lindahl
johan.jl16@edu.ljungskile.org

EU-toppmötets placering försvårar för polisen

EU-toppmötet kommer att äga rum i Eriksbergshallen istället för Svenska Mässan, vilket försvårar polisens arbete men också begränsar trafiken i Göteborg. Foto: Genrebild

Rättvisa jobb och tillväxt. Det kommer Stefan Löfven och de andra regeringscheferna att diskutera under nästa veckas EU-toppmöte i Göteborg. Men placeringen av mötet har skapat huvudbry hos polisen, då den försvårar deras arbete.
– Det hade underlättat för oss om den hölls på Svenska Mässan, säger Thomas Fuxborg, presstalesman hos polisen.

16-17 november har Stefan Löfven bjudit in till EU-toppmöte i Göteborg, det första på svensk mark sedan 2001. Från början var det tänkt att mötet skulle hållas på Svenska Mässan, men eftersom den sedan länge är bokad av Kvalitetsmässan som äger rum 14-16 november, blir det istället av i Eriksbergshallen på Hisingen. Detta försvårar enligt polisen deras arbete med säkerheten, då transporten blir längre och mer komplicerad.
– Det blir svårare att övervaka delegationernas eskort från Gothia Tower till Hisingen. Det hade underlättat för oss säkerhetsmässigt om mötet var på Svenska Mässan, säger Thomas Fuxborg.

Polisen varnar också för ett smärre trafikkaos i centrala Göteborg till följd av detta.

– Periodvis kommer trafiken att påverkas väldigt starkt. På torsdag eftermiddag ska politikerna eskorteras från Landvetter till deras boende på Gothia Towers och några andra hotell. Trafiken kommer att begränsas fram till 18-19-tiden på fredag. Då kommer det stora problemet, när eskorten går vidare till Eriksbergshallen mitt i rusningstrafiken, säger Thomas Fuxborg.

Han tar som exempel att om man stänger av E6 i en minut, så bildas 800 meter kö. Det är dock inte säkert att det är den vägen som eskorten kommer att köras, och av säkerhetsskäl kan han inte heller avslöja vilken.

– Jag rekommenderar dock att att man är ute i god tid och väljer en alternativ väg, säger han.

På grund av terrorhotet som numera är ständigt närvarande under sådana här händelser, kommer polisen att visa sig extra mycket i förebyggande syfte.

– Vi kommer att ha trygghetsskapande närvaro på stan. Uniformerad polis kommer att synas ute, helikoptrar i luften och extra många båtar i älven, säger Thomas Fuxborg.

Johan Lindahl
johan.jl16@edu.ljungskile.org

Från triss till par i rektorer

Nya rektorn Nanna Nilsson tillträder någon gång under första kvartalet 2018. Foto: Privat

      Nanna Nilsson

I början av nästa år sker förändringar i Ljungskile folkhögskolas ledning. Skolan går då från tre rektorer till en duo. Två slutar, och en tillkommer. Ljungskile Nyheter har pratat med nya rektorn Nanna Nilsson, som även medverkade i gårdagens radioprogram Angeläget.
Det känns superkul, jag är jätteglad, säger hon.

Även om alla villkor ännu inte är på plats, står det åtminstone klart att Nanna Nilsson tillträder som en av två rektorer någon gång i början av 2018. Då bär flyttlasset av från Göteborg till Ljungskile.

– Det känns superkul, jag är jätteglad. Jag ser fram emot att flytta till Ljungskile och ta med mig mina hästar, säger hon.

Hon berättar också att hon har höga förväntningar på sin nya tjänst
– Jag tycker att det är en fantastisk skola, och jag hoppas att jag kan vara med och utveckla den och möta de behov som som finns, säger hon.

I nuläget har skolan tre rektorer, men i samband med Nanna Nilssons tillträde slutar Annika Falk och Magnus Klang som tillförordnade rektorer. Kvar blir Johannes Huss och Nanna Nilsson som formar en rektorsduo.

Hennes målsättning är att få samtliga instanser att fungera tillsammans.

– Största utmaningen är att få allt att sitta ihop som en helhet, det vill säga konferens, skola och boende för ensamkommande

Fram till att hon tillträder som rektor är hon verksamhetschef för ungdomsorganisationen KFUM i Göteborg, som även är en av huvudmännen för stiftelsen som driver skolan.

– Jag har tidigare också varit generalsekreterare för den ideella föreningen Emmaus Björkå, och sysslat med solidaritetsarbete och ledarskap inom den ideella sektorn, säger hon.

Johan Lindahl
johan.jl16@edu.ljungskile.org

Kommunens femåringar får uppleva teater

Anders Jansson och Johan Ehn har huvudrollerna i teatern. Foto: Pressbild Teater Barbara

      Kim Jondell det är nytt att vi bjuder in alla femåringar

Under veckan får 600 av kommunens femåringar uppleva teater. Barn från kommunala och fristående förskolor samt barn hos dagbarnvårdare kommer att åka till Regionteater Väst för att se “Barbie-Nils och pistolproblemet”.

– Den här föreställningen belyser genusfrågor och det är dessutom två män som leker med dockor på scenen, vilket kan väcka tankar över flick- och pojksaker, säger Kim Jondell, barnkultursamordnare på Uddevalla kommun.

Föreställningen ”Barbie-Nils och pistolproblemet” framförs av Teater Barbara som turnerar i hela landet och har sin egen, fasta scen i Stockholm. Målgruppen för Teaterföreställningen är 4-7 år och handlar om Nils, som fyller fem år och får önska sig vad han vill i leksaksaffären. Han vet precis vad han vill ha – en Barbie i rosa balklänning. Men i affären försöker pappa med alla medel få Nils att välja en pistol istället. Den belyser också svårigheten i att vara förälder, i detta fall en ensamstående pappa som vill göra allting rätt, men som i sin strävan missar det viktigaste – att lyssna till sitt barns vilja.

Kim Jondell förklarar också att Teater Barbara skapar en speciell stämning redan i foajén.

– Den är lite intim, barnen sitter nära scenen och skådespelarna byter karaktärer från docka till människa. Det är en mysig teater med lugnt tempo, så att barnen hinner reflektera under föreställningens gång vad som är okej att leka med.

Efter föreställningen får barnen också interagera med skådespelarna. Leka med dockor och lära sig en sång. Det är något som barnen sedan kan jobba vidare med på dagis, menar Kim Jondell.

– Det är viktigt att barnen kommer i kontakt med alla konstnärliga uttryck redan innan de har börjat skolan. Man öppnar sinnena och uppmanar till lek och eget skapande, säger hon.

För att så många som möjligt ska ha råd att skicka sitt barn på teater har priset förhandlats ner med hjälp av arrangörerna, och barnen kommer att åka gratis kollektivtrafik till teatern.

Johan Lindahl
johan.jl16@edu.ljungskile.org

Ulvesundsvägen öppen – för tillfället

Ulvesundsvägen är nu öppen för trafik igen. Foto: Emma Liimatainen

Första delen i arbetet med att riskreducera Ulvesundsvägen i Ljungskile är nu avslutad och vägen är öppen för trafik igen. Under hösten 2018 stängs den dock av igen för del två av projektet.

Under första delen av projektet stabiliserades vägen för att minska risken för lerskred, vilket blev klart under veckan. Under del två, som i nuläget är i planeringsfasen och inleds under månadsskiftet augusti-september nästa år, ska bergslänten säkras mot stenras.

– Då ska vi upp och klättra i bergen och se till att ingen får en stor sten i huvudet, säger projektledaren Magnus Enhörning på Trafikverket.

Han förklarar att arbetet med att borra in vajrar och stag i berget beräknas ta cirka tre månader och vara klart i början av december.

– Dock är det här arbetet svårare att exakt beräkna tidsåtgången, förklarar Magnus Enhörning.

Projektet omfattar en sträcka på 1,5 kilometer från vägen till Ulvön i väster fram till där gång- och cykelvägen nu slutar i öster vid Berg.

Johan Lindahl
johan.jl16@edu.ljungskile.org

Trots oviss framtid – Mattsson blickar framåt

LO Mattssons framtid på Skarsjövallen är än så länge oklar, men om han blir kvar har han det klart för sig vart laget behöver förstärka. Foto: Emma Liimatainen

LSK:s tränare LO Mattsson hade bara en handfull omgångar på sig att sätta sin prägel på laget, men är nöjd med säsongsavslutningen som till sist gav en sjundeplats.
Jag gillar verkligen hur spelarna har uppträtt de senaste matcherna, säger han.

Ljungskile SK hade under början av årets division 1-säsong stora problem med att få bollen i nät. Efter att LO Mattsson tog över i september lossnade dock målskyttet, och laget mäktade med hela 20 mål på de avslutande sju matcherna. Det är fler än de lyckades göra under de första 19 omgångarna.

De började säsongen bra, men sedan tog det stopp och de hade svårt att göra mål. När jag tog över hade vi först två mållösa matcher, men sedan släppte det och då spelade vi väldigt bra, säger LO Mattsson.

Istället har den stora svagheten under hösten varit försvaret. Trots det är han nöjd med lagets inställning under säsongsavslutningen, som avslutades under lördagen, med 2-2 hemma mot Mjällby.

– I försvaret hade vi många skador på viktiga spelare, och släppte in många mål, men jag gillar verkligen hur spelarna har uppträtt de sista matcherna. De har lyssnat bra, jobbat på och varit fokuserade på att få till en bra avslutning, säger han och kommenterar framtiden:

– Jag vet inte om jag ska vara kvar, så jag har inte hunnit tänka så mycket på nästa säsong. Men om jag blir kvar, så måste vi få till en bättre trupp. Vi har släppt in alldeles för mycket mål, så speciellt i försvaret måste vi förstärka, säger LO Mattsson.

Trots de positiva aspekterna är LO Mattssons framtid på Skarsjövallen oviss, och inget nytt kontrakt är klart ännu, men inför nästa säsong har han ändå hunnit titta på potentiella nyförvärv. Skyttekungen i division 3 – Alem Plakalo från IFK Åmål, målvakten Deni Kaksa och yttern Kristijan Nikolla, båda från division 2-klubben IK Gauthiod, har alla provtränat med LSK.

Ljungskiles inför säsongen nye anfallare Robin Strömberg visade sig bli en succé och kammade hem seriens skytteliga med hela 21 mål. Trots det, menar tränare Mattsson, är chanserna stora att han blir kvar ett år till.

– Ja, han har kontrakt med oss ett år till. Det kommer att bli dyrt för den som vill köpa loss honom, säger han självsäkert.

Johan Lindahl
johan.jl16@edu.ljungskile.org

Sicilien – mer mat än maffia

Tunga moln samlas över bergskedjan Madonie som omringar staden Termini Imerese på Siciliens norra kust. Det regnar dock sällan, och gräsbränder startar ofta på de torra bergssluttningarna. Dessa bekämpas med helikoptrar som bombar bränderna med vatten.

På en yta lika stor som Norrbotten bor omkring fem miljoner människor. Många förknippar fortfarande den bildsköna ön med maffian, som visserligen fortfarande existerar, men som numera sällan gör något väsen av sig. För de svenskar som hittat hit är det snarare den karaktäristiska matkulturen som lockar. Följ med på en resa till medelhavets jätte – Sicilien.

Klockan är sju på morgonen och julisolen håller på att gå upp över den lilla staden Termini Imerese på den norra kusten, ungefär lika stor som Uddevalla. Klockorna från stadens tio kyrkor ringer i kör med olika melodier. Hundarna skäller i de trånga gränderna, och en man som säljer färska ägg från en vagn hojtar att han är på väg uppför de branta stentrapporna. De gamla gummorna som bor de övre våningarna är för gamla och skröpliga för att ta sig ner och hissar istället ner en plastlåda med pengar från sina franska balkonger och inhandlar på så sätt sina frukostägg.
Nedanför på gågatan har fiskarna precis ställt upp sina vagnar med morgonens fångst av traktens specialitet – svärdfisk.
Gillar du att sova länge är Sicilien inget för dig. Här går man upp tidigt, för att sedan ha siesta mellan tolv och fyra på eftermiddagen, då man går hem och äter lunch eller tar en tupplur. Vid den tiden är nästan allt stängt och öde. Bara kyrkorna är öppna.
Stadens historia sträcker sig 2 000 år tillbaka i tiden, med lämningar från romarriket. Här finns en gladiatorarena, romerska akvedukter, kyrkor med helgonreliker, men knappt några turister alls. Kommunen Termini Imerese är dåliga på att ta vara på sina sevärdheter. Det är dock delvis frånvaron av turister, och närheten till havet som på senare år har lockat hit en liten skara svenskar som bor här antingen året runt eller periodvis.

Marie Wester har bott på Sicilien i snart 10 år och arbetar numera som mäklare för skandinaver och engelsktalande. Foto: Privat

Att köpa hus på Sicilien har dock visat sig vara lättare sagt än gjort. Det fick Marie Wester, ursprungligen från Sundsvall, erfara när hon flyttade hit för snart tio år sedan.
– På den tiden fanns det ingen mäklare på Sicilien som pratade engelska. När jag köpte hus utan att kunna italienska, så var det ett litet helvete. Eftersom jag ville bo här och så klart behövde en inkomst tänkte jag att det kanske var en lucka jag kunde fylla, säger hon.
Hon startade då en svensk mäklarbyrå med namnet Sicilian Houses, där hon hjälper svenskar och icke italiensktalande att uppfylla sina drömmar.
– Eftersom jag gillade Sicilien tänkte jag att det rimligtvis borde finnas fler som ville ha hus här. Det var rätt intensivt att lära sig språket och yrket på samma gång, kan jag säga. De första åren jobbade jag sida vid sida med italienska mäklare för att lära mig yrket ordentligt, fortsätter Marie Wester.
Sedan dess har tjugo hus sålts till svenska ägare genom hennes firma, och intresset verkar inte svalna i första taget.
– Inom de närmaste två veckorna ska ytterligare fem kontrakt skrivas. Jag springer som en iller, säger hon och skrattar.
Utöver mäklarbyrån bloggar hon också, på bloggen Sicilienliv. Det är där många svenskar kommer i kontakt med henne första gången.

I februari fick den svenska skaran sitt senaste tillskott. Irene Fahlberg från Stockholm, valde då att investera i ett litet hus i Termini Imereses stadskärna. Huset är, som de flesta andra sicilianska hus, smalt och tre våningar högt.
– Jag hade länge letat efter ett hus någonstans där det är behagligt klimat och Sicilien har ju det åtta, nio månader om året. Däremellan även milda vintrar. 2016 tog jag kontakt med Marie Wester för första gången, berättar Irene Fahlberg.
Därefter ordnade Marie Wester visningar på flera hus, men det dröjde inte länge innan Irene Fahlberg hade fastnat för huset som hon sedermera köpte.
– Självklart hade även människors positiva mentalitet, maten och sevärdheterna stor betydelse, säger hon och fortsätter:
– Det var viktigt att det skulle vara gångavstånd till stranden och stadskänsla, och så lite turister som möjligt. Termini Imerese passade perfekt.

Irene Fahlberg från Stockholm letade länge, men hittade äntligen sitt nya sommarhus. Foto: Privat

Tjugo minuter österut ligger turistmagneten Cefalú med sin långa, vita sandstrand och medeltida stadskärna. Här flockas skandinaver och fransmän som vill sola och bada eller bara strosa runt i den gamla staden, kanske sätta sig och testa en Cannoli, ett klassiskt sicilianskt bakverk. Längs strandpromenaden lägger pizzeriorna tätt, och de små stånden med parasoller, strandmadrasser och ”fidget spinners” är många. Det är inte helt ovanligt att höra det svenska språket pratas i de här trakterna. På den glödheta sanden trampar solbrända män i hatt och ropar “coco bello”, vilket är kokosnöt på italienska.
Bakom staden, inåt land, ligger en 270 meter hög klippa. Där finns ruinerna av ett tempel uppfört på 800-talet tillägnat Diana, jaktens gudinna i romersk mytologi. På toppen av klippan ligger också ruinerna av en borg från 1200-talet. I Cefalú bor 14 000 personer i sedvanliga trånga stenhus med röda tegeltak, som taget ur tv-serien Game of Thrones. Katedralen på Piazza Duomo, “kyrkplatsen”, är byggd 1131 och en mäktig syn med den höga klippan i bakgrunden.

Cefalú är med sin finkorniga strand, intressanta sevärdheter och trevliga caféer en riktig turistmagnet. Det är här de flesta skandinaver väljer att semestra när det kommer till Sicilien.

Jag fortsätter österut i cirka två timmar och hamnar snart i hamnstaden Milazzo. Den är något större, och betydligt äldre än Cefalú. Delar av Homeros klassiska epos Odysséen utspelar sig här, ungefär 700 år före kristus. Även här finns många historiska sevärdheter, men framför allt går det färjor ut till de Eoliska öarna norr om Sicilien. Ögruppen består av sju små öar som tillsammans utgör blott en tiondel av Ölands yta, men ändå är hem åt drygt 13 000 personer.
Den mest intressanta av av öarna är utan tvekan Stromboli, med en aktiv vulkan som reser sig 926 meter över havet. Den är ständigt aktiv med regelbundna explosiva utbrott vars sken syns lång väg nattetid.
Färjan går först till Lipari, som är den största ön med flest invånare. Båtfärden tar cirka 50 minuter. Här finns en svart vulkanisk stenstrand med ljummet vatten uppvärmt av de närliggande vulkanerna. Det finns dock ingen gångväg runt ön utan man får antingen hyra moped eller åka buss eller taxi.

På ön Lipari frodas växtligheten på den näringsrika vulkaniska marken. Här bor största delen av de Eoliska öarnas befolkning på 13 000.

Jag kör nu söderut, mot storstaden Catania. Några mil i sydvästlig riktning ligger Europas högsta aktiva vulkan, precis där Europas och Afrikas kontinentalplattor kolliderar. Etna reser sig 3 300 meter över havet och hade sitt senaste utbrott i mars 2017. Vägen upp till berget är slingrig och och går genom flera små byar som nästan uteslutande livnär sig på turism. Den lilla Fiat som jag hyrt för ändamålet kämpar sig uppför den branta vägen och temperaturmätaren som vid starten stod på 35 grader tickar stadigt nedåt. Vid Etnas basläger är det närmast hösttemperatur, trots att det är mitten av juli. Här går turisterna och huttrar bland butiker som säljer vulkaniska stenar, smycken men också hyr ut varma kläder till den som inte tänkt på temperaturskillnaden. Härifrån är det också linbana upp till nästa etapp som gäller. Den vingliga färden är inget för den höjdrädda.
Linbanan slutar när det återstår några hundra meter, sedan åker vi jeepbuss upp till toppen. Här är det bara åtta grader på sommaren, och snö på vintern. Den som tror att en vulkan har en enda stor gapande krater som man riskerar att ramla ned i, riskerar att bli besviken. Varje gång Etna har utbrott, bildas en ny liten krater på ett annat ställe än det föregående. Guiden stannar titt som tätt och berättar historien om diverse kratrar. En och annan snöhög som inte hunnit smälta ligger fortfarande kvar, och är det klart ser man dessutom många, många mil bort. Vyn över Catania och havet är storslagen.

 

Mellan baslägret och nästa etapp är det linbana som gäller. Färden är gungig, speciellt om det blåser kraftigt. Utsikten är dock svår att klaga på.

 

På toppen av vulkanen Etna kan turister gå en guidad tur på de många grusvägarna och spana på de djupa kratrarna. Varje gång Etna har utbrott bildas en ny krater. Eftersom man befinner sig på över 3 000 meters höjd kan temperaturen skilja kraftigt mot den på marken.

Fem mil västerut, mitt inne i ett naturreservat ligger ett kafé. Precis intill breder en två kilometer bred och flera mil lång ravin ut sig. Den leder ut i havet, och på botten glittrar flera kristallklara sjöar med ljummet vatten. I anslutning till kaféet har man huggit ut en brant, snirklig stentrappa, flera hundra meter lång, som leder ner i ravinen. Promenaden tar ungefär en timme och avslutas med ett svalkande dopp i någon av sjöarna. ”Det är ett vackert Grand Canyon i miniatyrformat som verkligen är värt att besöka”, som Marie Wester beskrev det innan jag lämnade Termini Imerese.
Promenaden i sig är spännande på flera sätt. Dels är det en utmaning rent fysiskt, speciellt på uppvägen, och dels lever en hel flock bergsgetter i ravinen som nu blockerar hela trappan. När jag schasat iväg getterna och tagit mig tillbaka till startpunkten igen, slås jag av hur vackert det är när solnedgången färgar hela ravinen i gult och orange. Nu har kaféet stängt, så förutom ett dovt porlande från vattnet på botten och några avlägsna bräkanden, är det helt tyst vid den här tiden. Jag slår mig ner på en sten och bara tittar en stund.

I Cava Grande del Cassibile kan man promenera ner till botten av den jättelika ravinen och bada i någon av sjöarna. I dalen bor också en stor flock bergsgetter.

Kvällen avslutas med en övernattning på Siciliens sydöstra spets, i den lilla fiskebyn Marzamemi, där en av Siciliens bästa fisk- och skaldjursrestauranger ligger. Precis vid stranden ligger Ristorante Campisi med sin alldeles speciella atmosfär och råvaror av högsta klass. Åtta små förrätter av rå räkor i marinad, hela friterade bläckfiskarmar och några slags små inlagda fiskar med vinbär är bara några av delikatesserna som hamnar på mitt bord. Till huvudrätt blir det grillad tonfisk, som är restaurangens specialitet. Under måltiden skvalpar vågorna mot stranden ackompanjerade av levande dragspelsmusik. Dyrt, men definitivt värt det.

En av restaurangens mest populära förrätter – friterad bläckfiskarm. Knaprig på utsidan och krämig på insidan.

Efter en god natts sömn ska jag åka västerut, längs hela södra kusten till staden Trapani på västkusten. Här ligger staden vid foten av det 750 meter höga berget Erice, vars topp man når med linbana. Det går också en färja till ön Favignana, en del av Egadiska öarna. Ön är känd för sina vita stränder, djupa grottor och sin gelato, en om inte berömd så åtminstone välkänd italiensk glass. Ön gör rättvisa åt sitt smeknamn den varma vindens ö, då det verkligen ligger en varm bris över den. Hamnen påminner lite om den svenska västkusten med bryggor packade med fiskebåtar. Här finns ett litet torg med massor av exklusiva restauranger, glassbarer, och givetvis en kyrka. På Favignana tar man sig fram med moped, som man kan hyra i hamnen.
För att avsluta resan tar jag mig från Trapani vidare norrut till Siciliens största stad Palermo. Staden har genomgått lite av en förändring, och gått från maffiatillhåll till kulturhuvudstad.
Marie Wester har varit här flera gånger och förälskat sig i staden, och beskriver den som ”la vecchia signora” den gamla damen, ”de absurda kontrasternas mästarinna. Vacker, ful, generös, farlig, hon ger allt!”.
Palermo hade en lång hotskugga över sig på 80- och 90-talet från maffian, den ökända La Cosa Nostra. Till slut lyckades man gripa ledaren Salvatore Riina och sätta stopp för skräckväldet. I dag är Palermo en kompakt men fridfull stad med 700 000 invånare. En av Siciliens bästa och längsta stränder, Mondello, ligger bara några minuter utanför staden och här finns både bra shopping och spännande restauranger. Gillar man opera ligger Italiens största operahus i Palermo.
Det är också strax utanför staden som den mest vältrafikerade flygplatsen ligger. Hit går de flesta flygen från Skandinavien.
Man kan konstatera att på Sicilien är det stressigt att arbeta, men lugnt och skönt att vara på semester. Ur svenskt perspektiv är det varmt och skönt året runt, och det finns mycket att göra för var och en. Ett resmål värt att besöka mer än en gång.

Utsikt över Palermo centrum från den väldiga Cattedrale di Palermo.

Johan Lindahl
johan.jl16@edu.ljungskile.org

Nytt nummer av LN ute nu!

Nu finns det senaste numret av Ljungskile Nyheter ute i pappersformat, men också som pdf i färg.

Tidningen delas ut, förutom här på folkhögskolan, även på bland annat Ljungskile bibliotek, Närhälsan, Ica, Lilla caféet, Treat by Milla & Jennie, Kafé Flora, Silverfallet, Pizzeria Bellamare, Coop och Sofiedals äldreboende.

I länken nedan kan du läsa tidningen som pdf:
http://www.ljungskilenyheter.se/wp-content/uploads/2017/09/LN-v.39-fa%CC%88rg-KLAR.pdf

Trevlig helg!
/Redaktionen

Att lära vidare

KRÖNIKA: Emma Liimatainen vädrar om att lära sig stå emot rasism redan från barndomen

Jag växte upp på Slåttervägen i Kronogården. Jag kunde minst lika lite svenska som alla andra barnen på gården, men nog förstod vi varandra tillräckligt för att hitta på olika lekar ihop på den lilla gården. Jag blev ofta hembjuden till mina kompisar där det alltid bjöds på olika maträtter. Oftast smakade den stark kardemumma och lime, vilket kanske inte riktigt föll mig i smaken men som jag alltid åt upp ändå. Det var viktigt att visa uppskattning för andra kulturer. Det hade mina föräldrar lärt mig.

Några år senare i mellanstadiet fick jag se hur ett killgäng spottade på min klasskamrat för han var mörk. Alla i det killgänget hade snaggat hår, kängor och tighta jeans med kedjor hängandes i fickorna. Jag minns hur magen knöt sig den dagen och jag minns den känslan av orättvisa. Jag undrar vad deras föräldrar hade lärt dem.

När jag började högstadiet hade jag tuffat till mig lite. Färgat håret mörkt, skaffat mig lite annorlunda stil och varit på mina första fester. Oftast var det alltid hemmafester man gick på och man drack alltid något man hade snott med sig hemifrån. Den hemska häxblandningen av olika sorters sprit och Fanta Exotic hemsöker mig än. Jag minns hur min bästa tjejvän blev kallad “negerhora” för hon inte ville prata med en kille. Den gången var första gången jag slog någon riktigt hårt. Jag slog honom så hårt att jag tror att den höga musiken tystnade runtomkring oss. Att slåss var inget mina föräldrar hade lärt mig.

Jag minns i gymnasiet när jag var hemma hos farmor och hälsade på. Vi satt ute på hennes lilla balkong och drack kaffe. Hon hade dukat fram hallongrottor och några andra finska kakor som jag än i dag inte är så förtjust i men som jag åt av för att vara hövlig. På fotbollsplanen intill spelade några killar fotboll och när en av dem gjorde mål skrek ena laget glatt. “Dessa negrer” sa farmor högt och tittade på killarna som sprang segervarv samtidigt som hon tog en klunk av kaffet. Min hjärna gick i högvarv. Henne kunde jag inte slå till. Hon var ingen främling på en fest. Så jag sa ingenting. Jag drack upp mitt kaffe, tackade för mig och gick hem. Att se på andra människor med nedvärderande syn var inget mina föräldrar hade lärt mig.

På lördag kommer Nordiska motståndsrörelsen att demonstrera i centrala Göteborg. Samtidigt pågår årets Bokmässa som har temat “bildning”. På mässans hemsida står det:
“Vi lever i en tid av förändring. Demokratins grundvärden – öppenhet, tolerans, jämlikhet – utmanas från flera håll. ”
Här fortsätter min utmaning. Att lära vidare det mina föräldrar lärde mig.