Jakob Adolfsson

Webb-tv: Bidragstips till Uddevallaföreningar

IMG_1133

Välbesökt. Flera föreningsmänniskor besökte Folkets hus i Uddevalla för att delta i samtal och få information under onsdagen. Foto: Jakob Adolfsson

Under onsdagen gick Pratbar av stapeln, ett initiativ från Kultur i Väst och Uddevalla kommun. Tanken var att främja samarbetet mellan ortens föreningar, arrangörer och diverse bidragsgivare. Man ville också informera om hur man går tillväga när man söker bidrag till olika arrangemang.

– Vi har sett en informationsbrist hos de lokala föreningarna om hur man gör när man söker pengar, och vill därför flytta ut kontoret och komma närmare föreningarna, säger Helen Liljedal, arrangörskonsulent på Kultur i Väst.

Från kommunens håll menar man att vinningen i projektet är stor.
– Vi hoppas att något helt unikt projekt dyker upp. Vi har allt att vinna på det här, eftersom vi eftersträvar ett rikt kulturliv i Uddevalla. Till exempel ska vi bjuda in alla kommunens föreningar att delta i ett gemensamt nationaldagsfirande, säger Ulrika Wallin, enhetschef på Kulturavdelningen på Uddevalla kommun.

Hoppas på nya möjligheter

Morgan Ohlsson, boende i Ljungskile, är ordförande för föreningen Hvidfeldt i Uddevalla – en paraplyorganisation för fyra mindre musikföreningar i trakten. Han var en av de hoppfulla besökarna på onsdagens Pratbar.
– Vår förening sköter bland annat om Bastionen i Uddevalla. Vi förser den med möbler och håller den fin. Tidigare har vi fått pengar för bland annat en ny musikanläggning, och det är bra att hålla ögonen öppna om man har missat något. Vi har som alla föreningar en knagglig ekonomi.


Nadia Tahir

nadia.jl15@edu.ljungskile.org

Jakob Adolfsson
jakob.jl15@edu.ljungskile.org

Cobains missförstådda tanke

jakob

KRÖNIKA: Jakob Adolfsson reder ut prestationsångest med hjälp av grunge.

Det finns många saker som varje människa älskar. Alla har någon form av intresse, vare sig det är medvetet eller omedvetet. Vid en blick in i mitt eget sinne hittas ett stort intresse för kultur och nöje. Film, spel, böcker och konst. Allt populärkulturen har att erbjuda.

Med den typen av intressen tillkommer drömmarna om att arbeta med det. Att vara regissör, skådespelare, författare och så klart journalist.

För någon vecka sedan rullade ”Cobain – montage of heck” på tv-apparaten där hemma, en djupgående dokumentär om Kurt Cobains uppgång och fall. I flera partier av filmen pratar Kurt Cobain om att han aldrig önskade att bli känd, eller framgångsrik. Och missförstå inte för fascinationen inför just Kurt Cobain från eget håll är stort. Men just den sidan av honom är inte mycket att hänga i granen. Att påstå att framgång inte är något mål. Att påstå att det inte finns en önskan om att leva på ens huvudintresse. Det är ett svårköpt påstående när historien kan visa just hur hårt Kurt Cobain slet med sin musik.

Däremot ledde Kurts något extrema inställning emot musikindustrin till en egen tanke. Att oavsett vad en kan tänkas drömma om så kommer en bli bättre på det. Till slut. För till en början kommer det vara dåligt, det kommer suga. Och ens enda mål är att någon ska bekräfta att det börjar bli bra.

Men när bekräftelsen börjar komma.

Det är då tomheten kommer.

Den jag tror Kurt försökte få fram.

Att när man börjar bli bra på det som tidigare kändes omöjligt. Då känns det som att det aldrig blir tillräckligt, som att förbättringarna i fortsättningen bara är små, obetydliga millimeter på marginalen.

Den tomheten, tror jag var det som slet Kurt Cobain i bitar. Att han aldrig kände att han kunde leva upp till att vara den musiker folk såg honom som. Vid en blick in i mitt eget sinne är inte en lika stor konflikt som hans. Men en konflikt ändå.

En konflikt om svårigheten i att se sin egen utveckling.

Jakob Adolfsson

jakob.adolfsson.lju@folkbildning.net